Wiskey sour ?

Älska drinkkvällar:) 



1. Jag är inte full, såklart jag kan dricka lite till!



2. Omg I'm so hot!



3. Jag kan dansa alla danser, let's try salsa!



4. DJ:n behöver mig och mina musiktips!



5. Jag sjunger skitbra och kan alla texter... perfekt!



6. Tequila? Vilken bra idé!



7. Jag ska bara vila lite...



8. Det är för tidigt att gå hem nu - vem fixar ett morgon-party?



9. Han/hon skulle älska ett snuskigt sms nu!



10. Det är inte långt, vi går!



11. Golvet ser skönt ut, jag ska lägga mig på det..



12. Vem som helst kommer bli skitkåt på mig om jag dansar som en porrstjärna.



13. Om jag inte får den där pizzabiten, så kommer jag dö....


 

Ha en trevlig helg ! pussa 



Work,eat,wine,Sleeeeep.... Repeat


    



Nu kommer de, redo?

Jag bryr mej inte vad du tänker om mej! Ja tänker inte på dej överhuvudtaget... 

Nej ja är inte perfekt o absolut aldrig påpekat de heller, känner ingen som påpekar sina brister o fel så mkt som ja o ber om ursäkt för dom ,men ja är iaf original o dom är säkert as svåra att få tag på i denna års modell! 

Ja är inte dum, ja vet att du existerar men tro mej, för mej finns du inte.

Så snälla sluta! 
 du påminner mej lika mycket som känslan när första snön faller varje år, men.. De finns alltid en men.
Du är den gula snön nu, o den vill man varken äta, se eller rulla runt i! 




Ung i sinnet, gammal i minnet



Igår träffade ja pärlan, världens godaste pizza slank ner som om de vore vatten o de gjorde rosé ET oxå:) o igår slog de mej, de här var inte vad ja tänkt mej för 10 år sen när ja först började veta vem Dessy var, nej då var hon som försökte komma in på mina hockey fester o alltid va sneppet snyggare:)



  Nej att hon skulle komma in o ta en plats i mitt liv de kunde inte stjärnor ana men vi lurade alla o står här idag, ja får ner Dessy på jorden o hon får mej att vill nå stjärnorna, utomlands närmar sej o folk är oroliga, kommer vi vara sams? De lär väl märkas men att vi längtar, 19 dagar!!! 




Men det är mycket som ändras , inte hade ja en aning att ja skulle säga upp mej från saker o de blogg inlägget kommer ni så få läsa snart, men ja är för arg just nu så som vanligt måste ja räkna till 10000 miljoner innan ja ser klart igen men då:) Men, Ja kommer ihåg dom tiderna, då ölen på statt kostade 35 spänn , då ciggpaketen kostade 37 kr o livet var en dans på rosor! Ja de va ju typ 100 års sen...


Men dom minnena som värmer i hjärtat,
Ja kommer ihåg då de va pirrigt att gå ensam på stan,utan föräldrar o vänner, då man sparat 3 månader för att köpa strumpbyxerna med lila blommorna på.
Ja minns då det bästa som fanns var att göra ärenden åt mamma till affären, då man på vägen hem fick en krona att köpa ett surt ess för, då det esset var värt att döda för!
Jag minns att bli hämtad av sina föräldrar vid skolan var de pinsamaste som fanns, speciellt när pappa hade den äldsta bilen på jorden o den var senaps gul! 
Men ja minns oxå när Pappa köpte rymdfärjan, den coolaste bilen i stan med ÅÅÅTTTA säten o såg ut som en raket=)


Ja minns alla disco kvällar, då väntan var oendlig till tryckar dansen kom o man kanske hade en chans att vinna en chips påse i hångel tävlingen=)
Ja minns tjuvrökningar  vid trollsjön, ja visst de är otroligt att man cyklade 5 km o sedan 8 tjejer delade på en cigg som troligen ja hade bett om av nån stackars påhoppad  gubbe.
Ja minns då Emma o ja var på teneriffa, blev uppraggade för första gången i vårat liv o hängde med dom på disco, ja minns oxå att ja inte trodde att ja skulle överleva när vi kom hem 04,00 på morgonen, nej kärleken i mammas ögon var långt borta den gången.
Ja minns när vi snodde chips från pojkarnas stuga på klassresan o skulle bli hemskickade, dock klarade ja mej o de blev min andra prick av 3.
Ja minns när ja tog mitt första jobb på cypern o hur ja dagen efter vakande upp med ännu en percing i nyllet, då minns ja oxå att ja sa upp mej o började jobba på ett litet lättklätt jobb o sälja biljetter till nattklubb, men herre gu, döm inte mej. Ja blev oxå hungring  ibland o måste köpa mat=)

Ja det är så mkt ja vill minnas men även inte minnas,
Vem tog min första kyss, vet lillen om hur mkt han sårade mej när han först delade hjärta med mej, men sedan ville ha de tillbax o ge det till Malin lindh, då ja snabbt kontrade o blev ihop med henke, men han glömde bort mej på alla hjärtans dag medans han själv gottade i sej den stora godis strut ja gett honom, mitt hjärta var brustet, skulle ja någonsin va lycklig igen.
O ja, dagen efter var de skoldisco o ja hånglade med den snyggaste killen i skolan som sedan helgen efter ville hålla hand med sanna.
O herre gu, hur kär var man inte?

Ja livet kändes allt lite lättare då! 
Då facebook inte fanns o man faktsikt vågade prata med folk,utan alkohol...
Då rykten inte fanns o fanns dom spelade de ingen roll.
Ja visste att ja hade dom snyggaste gula tigthsen o inte alls var för rund, för de sa mamma. Syster därimot, hon hade ju allt ja ville ha, typiskt henne.
Men de fixade ja enkelt, ja snodde allt som var hennes o gömde längst upp på min klädbyrå o är de inte fantastiskt att ja sminkade mej med hennes "bort tappade" smink i över 2 år. Tills en dag då mamma skulle lägga näsan i blöt o städa mitt rum! Då hon både hittade sminket, o över 50 välgömda frukost mackor i lådor o vrår=)  Då fick ja nog, ja skulle flytta., ja orkade inte mer!
Livet var allt orättvist, så 16 år flyttade ja in i min lilla etta, livet var en fest, studibidraget var drömmen o frysdisken på konsum var räddningen..

Men mkt har hänt sen dess, väldigt mkt faktsikt.
Ja har nog vuxit upp, varit på resande fot, aldrig vetat var ja vill stanna, ja har varit kär upp över öronen, o ja har varit sårad så livet ska gå under=)
Men man klarar ju allt, man hittar nya vägar o testar nya stigar o finns de ingen väg så gräver man än.
Ja tykker nog allt livet är lite spännande o vill göra så mkt mer i mitt liv till minnen, både bra o dåliga!



Dessa dagar..

Dom här dagarna blev inte som ja tänkt mej, inte som nån tänkt sej tror ja, men mitt i allt dumma o jobbiga är ja så lycklig att de är just som det är. Att hur de än är så löser vi det. Ja fick knappt träffa familjen innan de var dags att åka igen, 04.00 bar de iväg till sjukan o ja blev helt plötsligt med hus,gris o barn:)  O de går absolut ingen nöd på mej o förhoppningsvis inte Bobo heller:) o även att ja skulle vilja ha Jenny o ville hos mej varje minut så går de här så bra! Ja försöker vara lika påhittig som Jenny skulle vara o igår hade vi en så fin dag, Fia alltså! Bullar i solen, pannkakor på bordet o promenad vid båtar o vatten. 

O ja njuter, även när ja bara vill gå o gömma mej, slippa blixten o hitta Sally så går de här så bra. Pannan brinner, däcken är bytta o kaffe besöken rullar in:) de kanske inte är så svårt att vara mamma ändå:) de är långt kvar men om ja nån dag faller för "livets mening" har ja nu ändå tänkt om lite, från att bestämt vilja vara en ensam stående super mom på landet med krossbana i skogen o jordgubbsland istället för gräsmatta kan nog de finnas en fördel att vara två föräldrar i en familj, absolut inte alltid , men mest för de behövs två själar o inte två plånböcker tillåh me:) 

Men Bobo är på dagis o ja ska styra upp bilar, tvätt o disk:) sen blir de en liten påsk present tur o ja förstår redan nu att Bobo inte alls kommer vilja ge bort ett ägg med godis , inte ja heller för den delen men dela med sej är viktigt, de försöker Jenny alltid lära både Bobo o mej även att de är svårt att ja alltid måste dela med mej av mitt godis till barnen så ska nu Bobo få lära sej det med:) 

O går allting riktigt bra så ska ja även försöka få ihop årets första grill, en saftig köttbit o en smörig majskolv skulle inte än annat knyta ihop dessa dagar så bra.  

Älska mera! 


Underbara bobo!



Äntligen!

2 månader är för lång tid. De vet ja nu. Mitt fina Tranås ❤️

Hela familjen är
Hemma❤️


De här dagarna ska levas för att minnas ...




Sluta tänk så mycket Malin, nej sa ja!

Har ni nån gång tänkt på att de är på kvällarna det känns som mest, de är då man är lika stark ensam som ensamast i hela världen. Det är på kvällen man är så stark o vågar skriva vad man tycker, man fäller en tår när ingen ser o man tänker på allt man vill göra i sitt liv o man drömmer sej iväg. Dagen där på när solen åter går upp o trafiken är i full gång o man vaknar har ilskan lagt sej, man orkar inte bry sej o man släpper o går vidare. Ibland vidare från något man aldrig skulle släppt men även från saker man aldrig skulle släppa in. Ja trodde ja är den som släpper gammalt?



 De här kan bli för långt att läsa för många, men även för kort att förstå. Men om sanningen ska fram? Varför har ja kommit att bli den som alltid ser slutet o är så fruktansvärt bered på det även att kanske inte ja ens nått början? 

Någonting äter mej även levande i denna stad o ja kan inte förstå vad, ja kan inte veta om ja skulle känna likadant i en annan stad lr om detta någonsin kommer släppa. Ja kan förstå att från att va 18 år till 26 finns de en tidslinje som ändras med tiden. O även att ja trodde ja släppte taget om gamlat för länge sen har även andra  oxå svårt för de. 

Något ja vetat i hela mitt liv är att jag Malin Fransson är inte rädd för döden, Jag är mer rädd för livet.! För ja är den som vill uppleva allt, ja vill känna tusen smaker på min tunga,dofta på alla världens blommor o snubbla på alla städers gatustenar. Ja vill springa naken på en strand o uppleva regnskog ingen annan skådat. O ja , ja kanske kräver mkt men har ja inga mål kan ja inte vänta mej något heller. O ja vill vara i den romantiska filmen men även figthas med vampyrer o troll=) Ja vill inte bestiga världens högsta berg men ja vill skaka hand med han som gjorde de o ja vill aldrig sluta vilja för då kan man lika gärna sluta leva.

Efter krocken gav ja upp, o ja hatar att minnas denna krock o ja hatar att hata älgar när ja är en djurmänniksa o vill älska dom alla. Men den tog en bit av mej som ja inte kan få tillbax o framför allt den tog tid. Den låste in mej i en stad ja inte valt att leva i o ja kunde inget göra. O ja är nog där en ida men i en ny stad o ibland blandar ja ihop dom.. Den gamla låste in alla mina drömmar o ja behöver nycklen till de rummet nu, för just nu på väldigt länge är ja så redo att gå vidare,!! O allt handlar inte om en stad , för ja älskar mitt Tranås men ja vill ha friheten i en ny stad även nu att lämnat den precis lika mkt som andra. Är ja fast här nu, är de här ja ska va? 



Jag är så överlycklig för vad ja har, ja är så lyckligt lottad men ja är lika olycklig för vad ja inte har.
Ja sätter mina avtryck där ja är o alla runt om mej vet att de är nått specielt med dom, ja har aldrig tvivlat på att dom vet att på deras vänsta axel, där står ja o skyddar lika mkt som ja är super irreterande o kommer alltid tro att de inte finns nån roligare människa än mej=) Ja vet att ja absolut skulle försöka att gå på vatten o genom eld för deras skull..

Lika mkt vet ja att ja är så otroligt trött på att hitta mej själv hela tiden, ja kan inte kopplas i ett koppel utan måste hitta dom som gillar springa med mej även att en uppförs backe kan kännas så tuff så kommer man alltid förbi den:) o när ja tar mej upp för den där backen varför känns de då som ja straffas med ett overhört röv pass när man äntligen hittat en nerförs backe? 

Guuuu vad ja skulle gjort annorlunda val i livet om man visste konsekvenserna=)
Ja skulle absolut tagit imot så mkt mer hjälp o sluta vara en, ja kan själv människa!  Ja skulle ibland våga säga att nån är söt o ja skulle bli mer romantisk=) Ja skulle inte sålt mitt guld för ett så förbannat dåligt pris för att kunna köpa converse skorna  åt bästa killkompisen o ja skulle utnyttjat mina judomoves till dom som förtjänat de.
Ja skulle vågat gå på en dejt o kanske erkänna att de även finns dåliga dagar o inte bara bra. Ja skulle ändra mitt glada utåt till att inte alls behöva prata med den ja inte vill prata med o alla dessa sexskämt, ja skulle trycka upp nått långt upp för för en gångs skull för få tyst på fanskapet. Japp, ja behöver oxå ändra mej som ni ser, o ja är väl medveten om de...

Det är inte dags att börja leva för det vet ja att ja gör, de känns.
Men de är dags för att skaffa nya mål... För verkar ha så lätt att fastna i mina gamla! 

Nu ska ja sova, imon känns allt känns bättre? O nej, ja är inte ledsen, depprimerad lr låg,ja är en människa,men de finns sanningar som inte är så roliga o läsa om oxå, Men lugn, ja bjuder säkert till på en snefylla o en karatekick inom sin tid oxå o då är man ju glad o rolig igen!


Jag är trött, smal , blekfet , rund eller pinne?

Nu börjar ja bli trött på de här på riktigt, de har gått för långt. Ja försöker fånga dagen, men jävlar va snabbt den springer! 
All denna hets, allt detta tjat åh att alltid ska man bli påmind. Hur kommer de sej att Mina förslag på internet alltid kommer till att vara ett bantnings medel.  Hur folk stolta visar upp en förvandling från "tjock" till smal o hur liksen rullar in utan stopp. Finns de nån gång då man ser en kropp utan handling om viktminskning o att man är stolt för den man är? 

Ja blir så trött o ledsen på de här! Hur dagens mode blev till tränings kläder o hur allt kommer till att man ska va just de där äckliga ordet smal! Får man inte älska sej själv längre precis som man är?  De här är min kropp, de är bara min men hur kommer de då sej att de känns som de just är allas? Jag är trött på en snopp i ryggen på dansgolvet! 

Sommaren närmar sej o magmodet är här o paniken knackar på magen. De är inte en själv som valt att skapa den utan de är all media. Ja är trött att bli påhoppad av sats på Ica maxi, där står dom med sina goddiebags , sitt vita leende o träningsbyxor o vill sätta sitt träningskort i sej. Dom ska ge fan i o kolla på min mat kasse som troligen innehåller mellan 10000-12000 kalorier, de är mina kallorier o ja tänker trycka i mej varenda än! O ja vill säga att ja tycker man ska leva sunt o må bra, men hur man tycker man ska leva eller må bra är verkligen upp till sej själv. Ja blir jätte imponerad av folk som lever för sin träning o dom är jätte starka o fina, men de har dom valt själva. Ja tror på att de vackra är inte på utsidan utan har alltid varit på insidan...jag tror ju mer att ta i ju mer att älska. Ja tror de på att de roligare att forma kroppen efter varandra än att krama en pinne. 




Ja tror folk mår så dåligt över de här o de är tid i livet vi inte har att göra. Ja erkänner. Ja faller själv för de här ibland. Tänk om man bara skulle få vara perfekt, inga problem skulle finnas då va? Ja skulle inte ha ångest eller tvångs tankar, ja skulle vara kär o ha otroligt mycket pengar på kontot? Nej! 



Hemkommen från Kroatiens på 51 kg var ja äntligen smal, folk sa de, vänner gav beröm o ja mådde bra av de. Ett tag, sen tänkte ja. Fan va fult med revben o nyckelben! När ja hade nått min smala punkt i livet , insåg ja direkt, de här bli man inte lyckligare av. De hjälpte mej ingen starns! O ja ville gå upp några kilon, men jävla va svårt de va att släppa att man var smal! Folk gav ju så mycket beröm , o även om de är tråkigt är det just beröm man söker mycket av i livet!  Ja började drömma om magtröjor , löshår o större bröst! Ja skulle bli vacker för de är något enligt mej själv ja aldrig varit.




 Men de sprack, för nån strarns är ja så lyckligt lottad att ja är oroligt stark mot mej själv, nånstans litar ja på att ja duger o att de är inte min mage som allt hänger på utan bara mej, precis som ja är! 
Ja vill säga att ja bara pratar för mej själv, alla gör sina egna val , vi föddes orginal o kämpar för att inte dö som kopior!

Alltid när ja kollat på kropp är ja större än vad ja är, men de har blivit så fel! Går man in Hm o ska handla kläder, man ser på den retuscherade modellen hur fint allt sitter, allt är perfekt o dagen man är lyckligast att få hem sin lilla påse med dom perfekta kläderna inser man ganska snabbt att kroppen kommer inte med kläderna. 
Ja har aldrig satt på mej något ja inte trivs i, ja blir inte mitt ja då. Ja blir liten o osynlig. 
Men sjävklart söker man blicken, kanske från han den där fina man bara har i drömmarna, men finns inte ja om ja inte har en magtröja eller kort kjol o silver bh så får han stanna i drömmarna:) 

Ja vill hitta mej själv. Ja vill duga som ja är, det finns inget rätt eller fel så länge man mår bra själv. Kan vi bara sluta sträva efter att tyna bort , mår man bra som man är finns det inget annat i världen som är så jävla rätt!
Ja vet inte hur ja skriva detta för att de ska bli rätt. men ja tror att ja skulle bli kallad smal om ja stod på nån bild, åh de är ett ord jag inte skulle va stolt över!
När ja tar på min bikni i sommar vill ja inte bli dömd efter min kropp, det är min o ingen har rätt att dömma den. Jag solar för de är skönt o kämpar för d-vitamin för de mår man bra av!  Nej de ni ska kolla  på är mina magplask, mitt isberg i sommen o berömma min blåbärspaj med hemma gjord vaniljsås. För de är ting i världen ja kämpar för, inte förändra hur ja föddes eller hur ja blev. För åter igen, de är bara mitt! Det är bara min kropp!!!

Ja skulle kunna springa på stan naken för att de har ja rätt till, de kanske inte polisen skulle tycka men de ja menar är, att härdan efter ska ja stå för min kropp föralltid! Ja ska verkligen försöka vara nöjd! För det är något man ska bära med sej hela sitt liv, inte ett bantnings piller från internet eller en våg!



Min kropp, mina skavanker som gör just den ja är till mej, livet blir inte prefekt av en kropp o hur ska någon älska mej om ja inte älskar mej själv! 

En dag inser man att man är så mycket starkare än man någonsin kunnat ana! 

För mej är en äkta vän den som hoppar måltiden för att kunna äta sej mätt  av efterrätten:) 

wonderwomen.blogg.se

Liten Tjej, Många sanningar! Söker kickar i livet o kan inte leva utan apelsiner o vanilj kvarg. Trivs bäst under vattnet i ett badkar 💋

RSS 2.0