Årskrönikan
Då var de dags. Att resultera året. Det är alltid samma visa, lika skrämmande som kul. För åter igen är de så att vi lever som det vi har mest av tiden men de måste vara den största missuppfattning vi alla gör i livet. Ja vet att alla dagar kan inte vara lika bra, man får ha dåliga dagar, gråta en skvätt när lampan är släckt o va en bitter fitta när ingen ser. De är okej, man ska inte dömma någon annan. En annan dag är allt jätte bra o då är alla tårar torkade o de bittra glömt.
Men tiden. Den rullar på även om dagarna är olika. Så oftast tycker jag o lever så att de dåliga får absolut komma in i mitt liv men de får inte stanna så länge. Men jäklar va vi ska skynda på.
Skynda att älska tycker ja är en så fin meningen men ja tycker de blir allt mer till att skynda att dö.
De var så himla viktigt att äntligen få komma till de där tonåren. Man skulle få mens o äntligen bli en kvinna, Oskulden var fan inget vackert o den där första gången på krogen, herre Gud. Vem minns den? Dagen man hängde på låset till system bolaget eller äntligen fick åka på Finlands färja utan målsman. Man vad alltså en kvinna utan gränser, en älskare utan tro o sin egna Gud.
Man hade nått målet, att vara självständig.
Blev man lyckligare, de vet ja inte, det var faktiskt inte mycket alls ja visste men de där skulle komma.
För åren går. Minnen består o hjärtat slår. Hårdare, visare o varmare.
En dag vaknar man upp o slutar skynda, man vill ta vara på varje sekund o man blir så jävla arg att man alltid skulle skynda. Man ångrar att man inte stannade hemma den kvällen med familjen, att man klev utanför den där dörren med osagda ord eller bara stannade lite längre, även om klockan var sent o man visste att en morgon dag väntade.
Men nu har ett år till rullat förbi, ja går snart in i mitt 28 levnads år .. Ibland tror ja att ja är full lärd men gu vad lycklig ja är varje gång ja inser att ja inte är de.
2014 skålade ja in på en terass nånstans i Göteborg . Nån kyss blev de inte för killen ja ville kyssa ville absolut inte kyssa mig. O heller inte svara på mitt 04.00 sms. Men han spelade bara svår, de gör vi alltid.
Det behövs bara lite mer shot så löser sej de där o mycket riktigt, 2 månader stod ja där på push, vi var dom ända på dansgolvet, vi dansande sexigt mot varandra, stjärnor tindrande runt oss o mina ögon tindrade.
Äntligen var de vi mot världen o inget kunde stoppa oss nu.
Nja, så kunde de säkert varit men så var de absolut inte. Ja var aprak, vi hånglade mot en soffa o hela push tittade på. De var första o sista gången ja drack shot o gick ut på avenyn under hela året, så ja är förlåten o ledsen. För den ända gången ja hånglat offentligen på ett dans golv var för 9 år sen med en en finsk snubbe som hette Tony, de gör ont att de blev detta år något förflutet o att oskulden på hångel i Tranås är över.
Aja livet fick gå vidare, men ja var hjärte krossad o okärbar. De sa iaf min psykolog. Ja förstår henne i vissa fall, en gång lärde ja mig älska igen o lika snabbt skulle ja lära mej glömma. De får ta sin tid säger hon så ja litar på henne.
Sommaren närmade sej , ja blev av med jobbet men 4 dagar senare stod ja med nytt jobb. Ja hamnade på en stor terass , tillbaka till fylla, skrik o kåta människor. Ja trodde ja var klar med sånt i mitt liv men vi behöver alla en lön för att överleva så de var bara köra på, på vägen blev ja lite förtjust o sen inte förtjust längre, snuddade väggen o blev rasande på mitt liv. Ja tog en vecka i Turkiet o en vecka i Kroatien för att ladda mitt batteri , man behöver lixom d vitamin för att tänka klart nu för tiden, inte korta mag tröjor.
Sommaren var iof ganska tråkig, men den kom, gick över o regnet började komma, sommaren var över. De visste vi alla, förutom dom nötterna som tillhör yolo Människorna. Dom sitter fortfarande kvar på ute terassen i spöregn o minus grader sitter dom där o röker o dricker moitijo , ja ogillar dom. Väldigt mycket,men va fan.
Ja ler o hämtar deras glas, tänder värme lampor o tömmer askkoppar. Service vettu, de är mitt liv.
Även att ja glömt så mycket o man börjar höra, 2015 kommer bli mitt år.
Absolut folket, men glöm aldrig 2014,2013,2012 osv.
Det är så mycket man får med sej med åren som man inte har en aning om förens man behöver det igen.
Det ligger där i sin lilla hjärte låda o bara väntar på att få komma upp. Sätta leende på läpparna o få visa dom där Goa socker bitarna man har i munnen när man tänker tillbaka.
Ja lägger aldrig ett nyårs löfte för ja vet att ja aldrig kan hålla de.
Men är det något ja ska bättra mej på är att de får ta sin tid,
För 2 år sen frågade en människa mig om vi skulle ta en fika..
Ja vet inte redo då men är de nu. Så nu har vi bestämt, att vi ska fika. Nån gång. Ja vet inte när, men att ja längtar !
Det förflutna...
I grund o botten vet ja att ex betyder slut , kanske betyder nej o du får inte betyder du får. De har ja lärt mej på det tuffa viset. Att hur bra det än är när den där kärleken kommer tillbaka , de gamla är glömt för stunden o här pratar vi inte om fjärilar i magen utan mer som rosa elefanter i nån slags turbulent. Kanske säger man för att man inte vågar säga nej direkt o att du får inte menas verkligen så men man vill verkligen inte lyssna. Men i slutet blir de rätt ändå..
Med tiden kommer aha upplevelsen tillbaka o det tog allitid slut av en anledning, kanske som blir nej slutar alltid av att nån blir sur i slutändan ändå o det där du får inte blev så uppenbart den julafton för 19 år sen då ja fast ja inte fick åt choklad innan maten vilket resulterade att va utan choklad i flera år, nja kanske 3 timmar men dom timmarna var dom längsta i mitt liv...
Så ja har lärt mej..
Den senaste tiden har ändå det förflutna kommit i fatt mig, människor, ting o känslor. O ja vet, med tiden läker rätt många sår, man glömmer o går vidare.
Jag är nog rätt bra på att glömma, tro på det goda o minnas de dåliga. Men hjärnan leker lite farligt ibland, de är ju så o även för mej att hjärnceller byts ut, man tappar en hel del på vägen o ja tror där med att lite eller ganska mycket glöms bort.
Det ända som egentligen som finns kvar är de ja ristat in i sten o sparat på planeten Pluto.
Det är mitt hjärtas bankvalv.
Där finns så mycket varmt o fint men även känsligt o svårt.
O när nu det förflutna börjar knacka på dörren måste ja tillåta mig själv att öpnna de där valvet o kandke även tänka om. Varför låste ja just in denna känsla , varför stängde ja ut den där människan o varför gjorde ja aldrig de där ja lovade mig själv?
Det är en jävla röra ja vill lova, det är ju så att ja levt ett ganska livligt liv en gång i min tid så absolut, det finns skräp på Pluto . Men det är bra, för det får mig minnas o le. Gu vad ja älskat, hatat, skattat o ångrat. Filmen om mitt liv skulle göra succé, de har ja aldrig tvivlat på, därimot om ja veklingen skulle vilja se alla galna stunder, se om sveket ja gjort eller orden ja borde sagt men aldrig sa.. Det är en annan film.
Men här i stunden undrar ja, de som hände för så länge sen i mitt liv men försöker komma tillbaka till mitt liv, skulle det funka?
Har verkligen alla hjärnceller bytts ut o man kan se allt klart, på ett nytt sett eller kommer de gamla alltid komma igen.
Ja har förändrats, ja vet det.
O mitt nya ja, skulle de passa in i de förflutna o kunna bli min framtid?
Ja kan vara ute på hal is eller så kan ja få upptäcka nått helt otroligt igen, som en favorit i repris i sitt egna liv, men från en annan filmvinkel.
....
Nu blir de så här igen, ja har något på tungan, ja känner igen de så. Ja behöver skriva ner något för att veta hur ja tänkte. För att få ut det sista , för att stänga ett kapitel eller börja ett annat.
Jag har en stryka som ja älskar, den kan lätt bli missuppfattad men så får de va, min styrka är min svaghet o har alltid varit!
Jag har en stryka som ja älskar, den kan lätt bli missuppfattad men så får de va, min styrka är min svaghet o har alltid varit!
När auditionen är över för länge sen o ja står ensam kvar i kön, när sminket är borta o pulsen tillbaka i sin egna takt, där finner ja mej själv. Utan uppbyggda scener o strålkastare. Här är jag!
Ja måste erkänna att ja skrattar väldigt mycket i mina dagar, absolut mer än att ja inte ler. Ja gråter inte ofta o hatar nästan aldrig. Jag älskar så det gör ont
o tror, ja tror på så mycket!
Ja tror att jag en dag efter långt övande kommer vara med i lets dance men innan de måste ja bli känd så nästa år satsar ja på bonde söker fru, för de har ja alltid oxå vetat. Att en dag slutar ja upp på landet, kanske dock inte bland grisar o bajs utan kandke mitt egna lilla spa eller bageri. Där ja kan stå med mitt höckle i min egna värld o springa naken genom vatten spridaren. Men lika väl vet ja att jag en dag slutar upp i the hills åh åker ner cabbat hela dagarna o dricker cava lite här o där.
Det är väl just de, ja är så otroligt rädd att glömma bort mina mål bland alla andras tankar om mitt liv, ja är så rädd att bli ett vi att ja vill inte ens minnas att jag just nämnde det.
I mitt liv finns människorna som ska vara hos mej, det lixom är så nu. Mitt hjärta är fullt , ja har så mycket kärlek med mig att ja en dag bestämde att nu är det nog. Jag kan inte älska mer.
Självklart fuskade jag en gång , ja ville så gärna.. Med det fusket blev ja till en annan jag o här är ja idag..
Jag ger igen!
Så här går de till. Ja träffar dej, jag ser något så fint men ja letar efter de dåliga. Så ja inte faller för det fina.
Dina ord betyder ingenting utan är som ett sandkorn i en öken..
O ja blir så stark, om du är starkare är ja steget före ändå.
Mitt hjärta säger alltid något annat men min kropp följer inte dom slagen.
Utan ja räddar mig, om o om igen.
Ja blir aldrig svag för det är då du når mej, de är då ja skulle behöva dej hos mej.
Så ja gör allt ja inte vill o hoppas på det bästa. Det är det dummaste ja gör i mitt liv just nu. Ja ger aldrig mej chansen att just få känna för ja är så fruktansvärd rädd för just det, att känna igen!
Men om ja kunnat välja,
Då hade ja älskat 8 dagar i veckan för 7 skulle aldrig räcka för mej!
En fråga i mitt liv?
Varför känns det som dom killarna ja träffar har 2 hjärnceller o dom är lesbiska o kan inte föröka sej?
23 dagar kvar.
Åh så kom äntligen den 1 dec. Den dagen ja kämpar till år efter år. Men de är inte alltid till de positiva men heller inte bara till de negativa, det är en bra blandning , som en gott o blandat påse!
Men de börjar blir så nära nu att ja kan nästan kända doften av den där jävla mistelen ja inte kommer bli kysst under i år igen:)
De här är en känslig måndad för mig, för som i alla fall vet ja aldrig riktgt hur ja vill ha det i mitt liv o lika så mina dagar innan jul o självaste julafton.
Ja tror ja har prövat allt, En del jular har ja fått sitta ensam, en annan jul fick ja sitta i ambulans, åter en annan befann ja mej på andra sidan jorden i ett hett Sydafrika utan snö så långt ögat kunde nå men med min familj. Ja vet inte riktigt när firandet försvann, vi barn har fått höra att när vi får barn blir det en riktigt jul igen. Detta återkommande hot. Tro mej, ja tjatar på Billy varje dag!
O ja förstår, ja slutade tro på tomten när ja var 5 då olyckligtvis tomtens hela skägg råkade fastna på mitt karborre band på tröjan. Absolut ja försökte få tillbaka min tro men när de där trädet fyllt av paket som pippi gjorde aldrig dök upp eller att ja fick en golden valp under granen gled det allt längre o längre ifrån mej:)
Men ja har bra minnen, ja har väl alltid försökt att alltid leva lite längre tillbaka i tiden. Den gången ja o Sandra förstörde vårat nya lagda golv för ja envisades att vi skulle slå in paket som på gammalt vis, de vill säga sånt där kladd man bränner o sen sätter med stämpel. Japp Pippi var bra på de, inte vi. Paketen under granen var en plåga varje dag, hur kunde min elektroniska häst få plats där under granen o varför hade Sofie fått ett så mycket större paket än mej?
Åh farmors kalender, ett paket varje dag, i 24 dagar, i was in heaven!
O ja, dessa jävla klänningar man skulle ha på sej. Helst lika dan som Sofie,vi skulle va så himla söta tillsammans då:) de ända som absolut inte va lika var väl att ja alltid envisades med att ja vita ragg sockar i sandalerna:) Ja o kanske det att jag såg ut som en kille i klänning. De va iof mitt eget fel eftersom ja vägrade kamma mitt hår ansåg mamma att det var de ända rätta att göra, att klippa av mej allt okammat hår efter en potta på huvudet?
Men det var ändå den dagen ja inte krigade att inte behöva ha klänning. För runt julen skulle man va snäll, de fick en sån som ja ofta höra:)
O julbaken, där var ju drömmen o julkalendern klasses jul. Han bodde i ett stort jul träd o bakade jul godis där uppe i sin koja. Den var otroligt! Ett tag trodde jag att ja var ett oälskat barn, för varför byggde inte pappa en sån koja, vi hade ju ett jätte stort äpple träd precis utanför huset?
Men jularna har gått, klänning efter klänning har burits o all denna väntan på tomten har ja överlevt.
Men efter en 27 årig berg o dalbana över julen har ja nu förstått. Det är nog de där barnet i Jesus krubba som behövs för att få tillbaka den riktiga känslan, o lite snö skulle ju inte skada. De har varit för många gröna jular!
Mamma o ja pratade faktiskt om barnbarn här om dagen, eller ja pratade om mina barn vad ja skulle ge dom i julklapp o hon undrade om hon missat att hon var mormor. Men mina barn i Tranås menar ja ju:) där har ja hur många som helst.
Ja vet inte om hon fattade men försökte förklara för henne att hon inte behövde va orolig. Mitt sexliv är
Som en Ferrari. Ja har ingen Ferrari!
Så åter igen tjatar ja på Billy, de är dags. Ge mej mina jular tillbaka:)
För på julen ska man vara snäll!
Idag börjar ja handla julklappar, ja älskar det! Ja älskar att ge, men usch o nej för att få. Absolut inte för ja är otacksam, ja är bara fruktansvärt dålig på att gömma min besvikelse när ja inte blir nöjd;)
Men om ni tänker köpa paket till mej, snälla spara kvittot;)
Årets önskelista till tomten:
Ett badkarl
En resa till Jupiter
En perfekt skalad appelsin
En luftballong
Ett hus med ett torn
O sist men inte minst, en pojkvän till Sofie.
Hohoho
