Snälla förlåt mej!
Hej, när du läser de här ligger du med 1000 blommiga koppar endorfiner i dej om man just skulle mäta det i koppar men de vill ja att man gör. Du har säkert precis avslutat ett så gulligt samtal med denna människa som får dej le med ett leende de va länge sen ja såg. Du ringer o berättar att han tar hela dej som du är, varenda liten fläck på kroppen tycker han om. Du skryter om blommor o choklad, ord som tillåh me får dej o rodna. Du pratar om honom som han vore en Gud, nått som egentligen inte finns?
I början blev ja rädd, jaha Psyk nästa på dej, o ja tänkte finnas vid din sida hela tiden. Men efter tag förstod ja, det är dags att säga förlåt o ja menar de från mitt hela hjärta!
Jag har dragit nej dej i mitt träsk, när ja för 7 års sen lovade att aldrig bli kär längre, de va ju aldrig meningen att de skulle skada dej. Men allt det vi skrattat åt, blommor,pussar på Facebook, en kille som säger fina saker, en kille som hör av sej, som finns där o är ärlig, oj... Ja skulle inte skrattat så..
För du har alltid trott på de där, o ja är så imponerad o stolt över dej, o för alla gånger du en kort stund har fått mej att tro. Att våga o chansa. Även om de aldrig varat så länge så är det du som gett mej mod o kraft!
Men ja har alltid varit så nöjd med bara dej vid min sida. Du gör inte illa mej, du hör alltid av dej, du försöker inte koppla mej utan du springer med på sidan,lyfter upp mina vingar när ja brutit dom på fyllan o aldrig gett upp hoppet om mej! Du botar min ångest o lovar att ja inte skämt ut mej! Du är så mycket mer för mej än vad du någonsin kommer ana. Du är inte det minsta skitnödig som ja ofta vill säga att alla är:)
Ja kan inte förstå hur de ska se ut när ja ska gå ensam till altaret o du inte står där, allt detta planerande o så dyker du inte upp. Då kommer allt övningen på hånglet med tomaten äntligen till sin rätt! Men ....
Även hur kul o lite roligt o fint de här ska va o läsa har ja nog ändå trott att vi kommer sitta där bland löständer o 78 katter i våra gungstolar om 60 år o de är vi:)
Men ja börjar sakta förstå, att även hur mycket vi har skrattat åt de här , de som man tycker skulle va för bra för att vara sant ,det som inte händer i verkligheten har hänt! O nu kommer de, ja är sååå jävla lycklig för dej, mitt hjärta brinner snart upp! De här är ja, ja är alltid lyckligast för alla andra:) men ja vill så säga de här o ja menar de här med,
Ja tror på dej, o där med kärleken, du ger mej tro!
Ja lovar dej att vilja va mer som du, kanske våga lite mer, bjuda till på en bio o våga snubbla. Ja ska sååå sluta skämta bort allt fint o lära mej dela täcke en vacker dag:) allt kanske får va lite jobbigt då , men bara lite. Ja ska inte ge upp så lätt utan vänta en timme eller 2;)
Men mest hoppas ja att du kommer förlåta mej en vacker dag för ja alltid varit så himla snabb med att skjuta in den där Pilen i hjärtat, ja var nog bara rädd att du skulle bli sårad. Ja tror ja har skyddat dej men nu förstår ja att ja gjort oss blinda, blinda på kärleken.
Så snälla lev lycklig för mej nu i alla sina dagar, bli kärleks filmen för mej som ja aldrig skulle erkänna att ja gråter till o nånstans långt där inne söker efter fast ja aldrig skulle erkänna de. Tappa en glas sko, råka svälj ringen i champagne glaset o sluta aldrig ligga eller skär ur gurk hjärtan på mackorna. Lova mej det nu.
Ja älskar dej så!!!!
Ärlighet varar längst?
Igår fick ja frågan , Malin är du aldrig ärlig? Där var de ju nära att delas ut en höger men ja lugnade mej, räknade till 3 o bad henne formulera frågan? O de blev istället, att ska ja aldrig sluta skämta bort sorgligt som roligt?
Jo men absolut ,en dag.. Men vad är ärlighet längre? Ja tycker hela livet går ut på en liten lögn för vad är sant o inte sant längre? Det är en gammal röst i mitt huvud som säger mej att ja tar heller att bli sårad eller såra med sanningen än en lögn, men vem vill bli sårad eller såra? En vit lögn skadar inte säger man men 100 kanske gör de?
Om man möter någon på stan o så ska man fråga hur den andra mår, hur reagerar man på ett sorgset svar? Hur reagerar man på kvälls kvisten när man ska göra sin snabb handling på Ica för att slippa prata just med någon? Vem vill höra sanningen då?
Men ja, ja är en människa ja oxå, ja har känslor o är otroligt ledsen o svag ibland, men ska man tunga andras axlar med det? I lördags på en veranda i Göteborgs uteliv tog killen kontakt som ville berätta 3 minuter senare på hans uppbrott med sin tjej o hur han ska försöka leva igen o må bra fast de var han som ville göra slut? O de är väl då ja kanske ska stå kvar, nicka o trösta,o inte försöka hitta en väg där ifrån. Men allt ja vill säga. Ursäkta men ja bryr mej inte ett skit om din svartsjuka tjej eller hur bra du försöker framställa dej som människa, om du är så ledsen stanna hemma o gråt en skvätt, dränk inte dina sorger i sprit o försök inte få ett mercy ligg med självömkan. Men ja stod kvar , i 20 minuter o lyssnade tills ja sist sa sanningen, ja måste hem för min syster ska göra pannkakor till mej imon o de skulle ja inte missa för en miljon! O de va sant!
Det finns vänner o så finns de andra vänner. Ja har mina människor , som lyssnar timmar på mina problem o känslor, som hjälper mej hoppa tillbaka på rätt väg eller kanske tillåhme hitta en ny. Men dom vännerna har funnits från början, de är inget man får i ett Kinderägg även att fler än en överraskning dykt upp på vägen:)
Men åter igen ja. Absolut ja kanske borde sluta dra på smilegroparna o ha ett stenface när man är lite blöt i ögonen. Men vem hjälper de:) o när ja har ett antal vinglas i mej, vem vill höra om krossade tår o fingrar? Nej ja vill skratta o skämta, o de är inte heller lätt ska ja säga för 26%procent av mina skämt förstår man inte, 28% ser man man inte att ja skämtar, 17% går ja för långt,12% ångrar ja o 14 % vad inte ens roliga men enligt mej finns de ingen roligare människa en mej själv, dina skämt är roliga men mina kommer alltid va roligare;)
O nej ,ja lyssnar o finns där för andra, ja vill inget hellre att nån ska må bra men då tror ja att ja kan va en bra vän som tillför skratt men även ja kan hjälpa lösa världs problem om de kommer till de!
Men ja väljer mina tårar o tråkiga dagar väl själv bara. Ja ler hellre med nån än gråter:)
O ja kan förstå att hon undrade för självklart gömmer ja mej bakom ett skratt men det är ju något ja är trygg med. Tro mej, mina svarta dagar är inte bra för någon, då hänger livet på en skör tråd o alla stjärnor håller på att slockna på himmelen;)
Ja kan va en av de ärligaste människorna ja känner, bara att ja tycker att det där vita som lyser in bakom läpparna är så otroligt vackert att visa upp o då ska ja säga att ja hatar mitt leende men bjuder på de ändå!
Springer i mina dagdrömmar!
Det finns en liten flicka i huset bredvid mej där ja bor o ja gillar verkligen henne, hon har en sån fantasi som ja så gärna villa tro o komma ihåg att ja oxå hade. Hon springer på den där gräsmattan som att orken aldrig skulle kunna ta slut!
Ja älskar alla hennes färger på dom olika galon byxorna o ja drömmer om att ha hennes fantasi. Hon bygger spring banor som ja oxå skulle vilja springa o en gång byggde hon de finaste paraply slottet jag sett:) jag blev så inspirerad så ja gick ner med vårat största paraply o gav henne de, de blev lixom grädden på toppen o hon Blev så glad, där under låg dom i timmar o ja ville så gärna va me, det såg så himla tryggt ut där inne. Att inget i världen skulle kunna skada än:)
Åh då minns ja mej, jag som alltid ville få allt som på film. Varför fick inte ja leva som barnen i bullebyn eller ha kläder som madicken. Självklart prövade ja att slänga mej ner från lekstugan med ett paraply o de vet vi alla hur de slutade. Men min högsta dröm var alltid ändå att en dag skulle pippis träd stå utanför mitt hus o ja skulle fylla det med paket till alla barnen i kvarteret! Ja envisades om att allt skulle va gammalt o gulligt! O det finns kvar än idag i mej. En middag för mej är inte bara en middag utan för ska va en upplevelse i allt, från rätt servett till genom tänkta ljus. Fånga dagen säger många, o att ja fångat den så fort ja planerat varenda litet andetag:)
Ja vill få tillbaka orken som aldrig tar slut, att dom där milen cyklandes på en cykel med dålig luft i bakhjulet aldrig var jobbigt, för en sommar kväll vid hätte o det badet man tänkt på hela dagen var äntligen där. Ja ville då alltid bada naken som baren i bullebyn gjorde men där fick ja ge mej;)
Men ja tror ja lever kvar i det där, kämpar för att allt inte ska vara så himla svårt eller jobbigt. Det finns inga men utan bara en vilja som man ska följa.
Ja kämpar mot ångest varje dag men det där är min vardag, ja accepterar sakta med säkert att den finns men försöker göra den lite lättare för mej själv. Ett sne steg är inte hela världen o smakar inte Bullen som ja tänkt mej gör den säkert det nästa gång:)
Ja kämpar att få leva kvar i min lilla egna värld även om de inte är oki för andra. Ja tror på de gulliga o lugna, även att en rosett aldrig skulle kunna betyda så mycket för en annan så gör den mej så lycklig på den där lilla the påsen!
Jag har även en annan granne, henne är ja inte lika imponerad av. Igår var de dags igen, där kom hon gående med ena sidans säng kläder o slängde i soffan, nu skulle allt hennes kille få känna på soffan igen, straffet att sova utan henne . Ja börjar fundera om han tycker mer det där är en vardagslyx att få sova utan henne:) men de där händer allt mer ofta, o ja tänker varför sover inte hon i soffan om hon är så sur? Vad ger henne rätten att slänga ut honom?
Är det något ja bestämt mej för i mitt liv är att aldrig somna osams o de kanske ja inte alltid hållit men för mej är tanken att sängen är en frizon , att där tar man en paus i livet o allt är rosor o fjärilar:)
Så ja försöker leva i den gamla tiden men i nu tid. Fel tros val kan inte förstöra en dag o skämma ut sej är inte hela världen. Förhoppningsvis tror man alltid det är värre en det är o det går några dagar o sen är hjärnan så fantastiskt att den glömmer det efter några dagar. Det jobbiga känns alltid värre på vakna nätter o sålänge ja tror på de söta i sött. De röda i rött så tänker ja aldrig bli trött innan ja är på riktigt trött o inga km hindra mej från det ja älskar. Åh ser ja en status idag om hur tråkigt att de är måndag så vet ja fortfarande att de är tisdagar som alltid kommer vara jobbigast;)
Kapitel 5 - fri
Här kom allt ifatt mej, eftersom ja aldrig mer skulle bli kär hade ja nu chansen att börja leva på riktigt, för de är ju så, hjärnan fungerar galant 365 dagar om året! Tills dagen du bli kär...
Farmor satte in mej på intensivkurs på körkort o 3 veckor stod ja där med ett litet kort i handen , dock med en blåtira under ögat men de är helt klart en annan historia:)
Ja vände hem till mitt Tranås o tänkte om. Ja hade ju varit inne på de där att bli resvan så varför inte följa de. Japp ja o vännen skrev in oss på en barkurs i ayianapa o sen bar de av. 3 månader i fest o fylla, vänner o ovänner. Vännen vände hem efter kursen men ja fick dröm jobbet. Med 3 veckors utbildning stod ja nu med en kocktail bar bakom mej o skulle få de funka:) ägarna var två sydafrikaner o dom verkade verkligen gilla mig, ja fick ta hand om allt medans dom ofta va borta o söp skallen av sej eller satt framför mej på fel sida baren enligt mej men så rätt sida av dom:)
De slängdes flaskor hit o dit o dom showade o satte eld på baren. Allt rullade på, jobba till 04.00 festa till sen frukost sova o sen börja jobba igen. Livet var en fest till uppvaknandet kom, de här var nog inte riktigt ja ändå o när samtalet kom att min farfar snabbt blev väldigt sjuk var de bara att vända hem, utan ångest o skuld.
Ja hade en bra höst med farfar o han kom alltid ihåg vem ja var när ja kom o hälsade på, o ja som heller aldrig skulle bli kär. Men de blev ja, i samma kön o en vänskap som skulle hålla för evigt!
Mina vänner, Jusse! Hur ska man förklara allt vårat o hur hon blev min människa? Allt började nästan exat för 10 år sen i ett garage i boxholm. Där kom hon in med silver blont hår , smal som en sticka o rosa läppglans. Hon var tidernas nya Sandy i Grease o ja gillade henne inte. Vem fan var hon som skulle komma in här o försöka sno mina bmv grabbar. Men efter ett antal timmar i garaget fann vi något, ja älskade slänga kläder o hon äskande få o det riktiga uppvaknades för våran kärlek var dagen ja hade legat 3 dagar i sängen med nackspärr, envis som en ko vägrade ja ju självklart att ringa någon om hjälp men då, då skrev ja till Jusse o frågade om hon kunde komma o duscha mej o att de gjorde hon, o från o med den dagen med tuttar o rumpa bar blev hon den finaste vännen ja någonsin haft!
Raderna kommer aldrig räcka till vad vi har upplevt tillsammans o hur de varit vi mot världen. Vi fick en gång en bil o den körde vi till land o rike. En natt fick vi tråkigt o åkte därför till Danmark o handlade cider. 16 hela cider köpte ja den gången. Hon övning körde med mej långa nätter o blev galen när ja tvär bromsade för en fjäril men jagade haren. Vi har varit osams 2 veckor som längst o de var när Jusse körde på en fågel en gång när vi var på väg från Västervik 04.00 på natten o hon vägrade stanna för att försöka rädda den:)
En gång kom vi överens om att hennes pojkvän tog för mycket tid från oss tillsammans så medans hon gick ner till parkeringen o gjorde slut tog ja en långt bad med bubblor!
Den här tjejen har hämtat hem mej över hela värdlen, o utan henne skulle ja inte va mycket. Har ja nån gång sagt något klokt ni kommer ihåg kommer den antagligen från Jusse först o har ni nån gång fått ett sms där ja ska bryta upp en flört o ni inte förstod något kom de antagligen från Jenny:)
I slutet har Jusse alltid varit min stora kärlek o nu har de gått så långt att skulle vi vilja bli av med varandra skulle de inte gå för vi vet för mycket om varandra som aldrig skulle kunna lämna våra väggar, då skulle livet helt enkelt va över för oss både:)
Listan är lång över våra erövringar o misstag men hur det än går är de vi som står kvar i slutet!
Så med henne o ryggen tog ja styrka o åkte iväg. Till Sydafrika , till några ja inte kände men jag spenderade varje minut med dom o i 5 veckor var ja i ett så främmande o orättvist men underbart land! Ja lärde mej dricka rödvin, dök med hajar o slängde mej ur flygplan. Ja försökte lära nej surfa , prövade på kite eftersom dom 5 killarna ja bodde med var de ända dom gjorde när vi inte var på vingårdar o crusade runt i våran heta gula bubbla. Den dagen ja lämnande Sydafrika visste ja att de inte var den sista gången ja var där... Men när ja kom hem blev ja hämtad av pappa o de hade blivit dags att säga hejdå till min älskade farfar, ja älskar att hans sista ord var att han var så nöjd med livet, han ångrar inget utan han dog lycklig!
Men väl hemma i en vardag igen men en liten ny syn på livet tog de inte lång tid innan ja var i väg igen, denna gången satt ja själv på planet till indonesen...
Kapitel 4 - dimma framför ögonen
Att den handen i min hand skulle förfölja mej i en evighet hade ja ingen aning om men om ja hade vetat det idag hade ja släppt o gått därifrån ifrån o aldrig kollat bakåt!
Men i samma sekund som ja valde att hålla kvar visste jag svek en vän, valde att tro på kärlek o ge mej in i något ja inte visste hur de skulle sluta. Men ja höll kvar...
Vännen valde att förlåta mej enligt mej efter värdens längsta bilfärd på 40 mil med nu killen ja valt att ge min hand till bästa tjejkompis, ex o senaste flört i samma bil:) De va en stel resa, skulle ju inte få wipplesch några år senare hade ja redan fått de.
Men ja överlevde o blev efter ett antal utbrott o utskällningar på engelska kl 03,00 mitt på sandvikens torg blev jag en dag nästan helt förlåten av min vän , dom hade ju ändå hunnits träffas 2 veckor innan ja kom in i bilden o förstörde även att de en dag ändå ledde till ett uppbrott att ja inte förens 6 år o någon månad sen träffade henne igen.
Nu i efterhand kallar ja väldigt mycket ungt o dumt:) men kanske är de så som första snön , den sätter ändå sina spår.
Den här killen, han som nu vägrade släppa min hand men aldrig tog både två visade mej en ny värld. Han satte mej på en motorcykel o gav oss iväg på vägar utan slut, tvingade mej hoppa från kalkberg o lärde mej dricka gin o tonic. Ja var inte rädd för döden när ja va med honom, de gick det inte att va:)
Han visade cola ställen där man fick gelehallon i sina drinkar, slängde nötterna på golvet o åt bönor direkt ur burken. Ja var så otrolig stolt över honom, han var så noga med att ha de senaste , coolaste o va omtyckt. Han berättade alltid va allt kostade som han hade för alla o skröt glatt om de! Han kunde prata ner varenda kotte o försvarade mej i alla lägen. Han lyfte mej till skyhöga vyer o fick mej känna som om jag var den finaste flickan i hela världen o jorden var vår men han ville inte ge den sista handen än, åh så här höll de på i 3 år. O till sist ville ja inte heller ge den andra handen, ja slutade lyssna på alla priser han hade i huvudet, mc turen handalde mer om att överleva o många gånger tänkte ja, en dag får ja köra o då lämnar ja honom på en ödeväg så han kan gå hem o tänka längre en värdet på en tusenlapp. Ja gav allt o ja gav upp. Ja lämnande honom om o om igen o för varje gång ja tog styrka o gjorde de försvann en liten bit varje gång han fick tillbaka mej o lovade en än gång den där andra handen...
O självklart fick han inte bara tillbaka mej för självklart var ja delad, de va inte bara ja. Ja var en än gång inte tillräcklig så vi fick helt enkelt plussa på med lite andra tjejer dom gångerna ja inte va där. Länge efter trodde ja att ja satt o grät på hans köksgolv eftersom ja älskade honom så mycket men nu förstår ja bara att de va väldigt olyckligt men tänk den lyckan, ja den gången hittade att han hade sparat en bild på mej bland hans andra tjejor på datorn, ja fanns ju där o betydde något.. Ja åkte utomlands,tog jobb i Sälen , försvann men ändå ville ja tillbaka till han, han som en dag sa att han älskade mej, efter 3 år, gav han mej äntligen allt ja velat höra, de ja kämpat för där gråtandes på ett köksgolv:)
Den dagen fick ja även ett samtal av en person ja kände ganska väl,men killen kände honom mer men den personen sa nog de bästa ja någonsin hört o är så otroligt glad att ja lyssnande på- lämna killen han är inte värd dej Malin o att de va så lite som skulle få mej förstå att kärlek inte ska va blind utan jävligt ren så blev de så... Efter den dagen tvekade ja inte mer, de va över . Jag Malin fransson skulle aldrig igen falla så hårt för någon o bli så blind för allt annat i min väg... O så blev de... Ordagrant!
Ja åter upprepar över..
.. Över, över över men att de skulle ta 6 år till tills de va riktigt över hade ja väl inte räknat med:)....
Ser du vad ja ser?
Välommen hem till mig, här bor ja. Eller lättare sagt hur ja tänker mej att de kommer bli:)
första gången jag så det älskade ja de.
De sjöng till mej med genom susningarna i träden.
Malin, sköt om mej, gör mej fin igen, låt mej vara din gård.
FÅ OSS BLOMSTRA IGEN..
Ja vill berätta en liten saga om mitt hus o ja, hur vi blev lyckliga tillsammans.
De tog många år innan ja förstod hur olycklig ja var, att en lägenhet i stan för mej var som ett fängelse, att en balkong på 4 kvadrat meter alldrig skulle räcka till för att göra mej lycklig.
De va då ja började söka mej utåt stan, ja tog långa bilturer o promenader på obebodda vägar o varje gång ja åkte ut mot landet, fick ja en lycklighets känsla som ja aldrig kännt förut. Ja kände mej så fri varje gång ja hörde landets tystnad, landets frihet.
De tog ett tag innan ja förstod att ja var tvungen att göra de här men när ja väl bestämt mej satsade ja allt.
Som tur är gav ja heller inte upp ordet kärlek för på vägen till denna dröm hittade ja ännu en till dröm.
Min pojkvän, Att vara 30 o fortfarande säga min pojkvän, de är mitt val.
De har hänt att min pojkvän har gått ner på knä o frågat om ja vill bli hans på riktigt men ja har inte gett mej. Ja har sagt till honom att hela huset,hela våran gård, de skriker våra namn tillsammans. Vi har byggt upp detta av kärlek , o bevisar de inte nog att ja är hans så vad kan göra de.
Inte en ring på fingret o efter ett tag gav han upp, men han sa att han skulle tjata på mej tills ja var 35 sen ger han upp på riktigt, de är ja inte alls rädd för;)
O då får han andvända "bröllops pengarna o bygga sitt dröm garge har han hotat me" Men ärligt så ser ja fram imot att han skulle bygga de, de känns som att de huset skulle bli grädden på moset o när ja sex strejkar kan han gå ut o hamra bäst fan han vill:)
Ja har mitt gårdscafe på gården som vi byggde om av gamla garaget!
Men ja har aldrig hört han klaga när han kommer hem efter en lång arbetsdag o får nykokad flädersaft o nygräddade våfflor,
Ja bakar allt själv i mitt cafe o bara med eko ingredienser, Ja är överlycklig nu att ja aldrig köpte ziesta i stan för ja tror inte de skulle gjort mej lika lycklig som nu. Ja skulle aldrig vilja leva me att servera nybakat i en förgiftad uteservering med avgaser o smuts.
Självklart började vi renovera huset tillsammans, själva gården var inte så dyr eftersom den var väldigt förfallen men som vi har slitit.
Vi har gett upp, gjort slut, blivit tillsammans igen, haft make up sex,bråkat om färg , tagit sönder stolar, målat fel men i slutändan skrattar vi bort allt. Mest ja eftersom han målar mest:)
Tålamod när man renoverar är en snickares bästa vän.
Självklart var ja de svaga kortet i bygget men ja har lärt mej o aldrig gett upp o vad skulle vi gjort utan våra underbara vänner som stått här i vårt o tort.
O eftersom de inte är så jätte långt från Staden så kommer dom o hälsar på så ofta dom kan, o snälla som dom är ringer som alltid o frågar om dom ska köpa med sej nått åt mej när dom ändå lämnar stor staden=) så gör ja alltid till dom nu iaf så hoppas trenden håller i!
2017 byggde vi om gårdshuset till ett litet hundpansionat.
De var något ja längtat efter så länge men fick lägga undan på hyllan lite tills vi kände oss att vi klarade av de. Men efter min hund , de bästa av mej gick bort efter aldrig lämnat min sida på 13,5 år visste ja att ja aldrig kommer kunna leva utan hund i mitt liv, ingen kan någonsin bli som han men den lyckan en hund ger,de finns inga ord!!! Dom räcker aldrig till!
Men då de äntligen var klart förstod ja att detta var något som hade behövts i mitt hjärta, en så länge har ja bara öppet på helger, o oftast är de bara Tranås bor som vill att sin hund ska få vara lite i de fria ett tag o lämnar av sin hund tidig fredag morgon o hämtar sen söndags natt. Men de hindrar inte mej att sitta långa kvällar på min stora balkong o avnjuta ett glas vin, för självklart försökte vi oss på att förnya den gamla vin källaren, vet inte om vi lyckats men vinet smakar iaf gått, de gör dom
Nästan alltid i rätt sällskap o köpta från Systembolaget;)
Men här springer hundarna lösa, ja går långa promenader på ängarna o bada är en riktigt favorit o även för mej.
Eftersom de bara är 3 km till en liten sjö här blir de ofta några nattedopp på sommar kvällarna o en himla massa skridskoåkning på vinter kvällarna.
Cafet är öppet på vardagar ons o tors, de räcker för min del för sen har ja en stor trädgård som ja kanske har tagit på mej lite för mkt men de är värt de.
När våren kommer o knopparna börjar slå ut hej villt, de är underbart.
Att se en trädgård vakna till liv igen efter vinterns vila.
Mina favoriter:
Min stora altan som är byggt av gammalt virke från den gamla ved/hö ladan o ger en mysig känsla,
Min stora hammock, där har de blivit många gung turer under de stora körsbärsträdet som min pojkvän hotade me att såga ner för nått år sen för han var arg på alla kråkor, men ja köpte ett luft gevär istället, självklart skjuter ja inte kråkorna fast ja skulle vilja,=) men ja skrämmer bara dom med lite skott=)
Självklart mitt lilla gårdscafe
O till sist men inte minst, Mina underbara hundar som alla är goldenretriver:
gossy, elvis o tindra som ja en dag hoppas ja kan göra valpar på, tindra alltså men just nu är de lite svårt att hålla dom isär när de är löpe tid men då brukar gossy få hänga me husse till jobbet eftersom han är den kåtaste av dom =)
O nej,nu glömde ja de allra bästa.
Min pojkvän så klart, haha hur dum får ja va.
Han är de bästa som hänt mej eftersom utan honom skulle aldrig detta hänt mej från början,
Men att ja fick kämpa för honom, många år innan han insåg vilken husmor ja va o de är inget ja ångrar.
Ja trodde aldrig ja skulle inse vad kärlek verkligen var, men nu gör ja de varje dag.
Varje dag hans töntigt ringsignal som består av en ko klocka börjar mua,
Då vet ja att de är dags att gå upp o göra frukost åt min karl o börja längta tills han kommer hem igen! Det är Kärlek!
Snart får vi tillskott i familjen, en bulla i ungen kan man oxå säga.
Ja är rädd, vad har ja gett mej in på, men i slutändan vet ja att allt kommer gå så bra. Ja trodde alltid ja skulle bli en ung mamma, inte en nybliven mamma på 30 + men ja känner så här.
Här på våran gård, har ja aldrig kännt mej yngre.:)
Ja tror på drömmar....
Välkommen hem till min dröm!
Ring mej
Finns du som alltid kommer göra mej lycklig,
du som hjälper mej att bygga mitt dröm hus i dalarna, som hjälper mej sätta upp brandvarningar o sätta lister?
Går du ut med mina hundar när ja inte hinner, torkar mina tårar när ja gråter när min favorit åkt ut från paradise hotell ja inte förstår vad som finns när universum tar slut, du som reser världen runt med mej o tar gölliga bilder i solnedgången? Vill du hjälpa alla lika mycket som ja vill, finns du som inte tycker de är konstigt att ja gillar julmust men inte påskmust.
Står du ut med mej när ja är arg på ingenting o glad när du är arg.
När ja hellre umgås med mina vänner än dej, inte blir arg när ja köper en till hund fast du inte vill. När ja råkar sälja din borrmaskin för att ha råd me mina nya byxer o gardiner o finns du som inte skriker på mej då!
Gör du mina svåra val när ja inte kan bestämma själv, hjälper du att spika upp min tavla rakt fast du tykker den är ful.
Målar vi huset rosa, köper du tusen roser till mej när ja vill, går vi hem när ja vill, kan vi bli vegetarianer ibland o veganer då o då oxå men lyxa till det med en redig oxa filé innan lite älsk på en freda kväll?
Hjälper du mej träna, lyfter du om de blir lite för tungt?
Självklart finns inte du, hur dum får en människa va?
Kapitel 3 - på andra sidan jorden!
Här stod ja nu på bruket o kollade när EPA traktor efter EPA traktor åkte förbi. Lika nykläckt som en kyckling blev ja den "nya" tjejen i staden som ingen visste något om. Men ryktet spreds snabbt, ja va galen o rolig , nyfiken o bestämd. Alla skulle va hemma kl 00.00 utan ja som skulle va hemma 22.00. De där tog ja ganska bra, ja som absolut alltid hade haft en tid i Tranås att komma hem till men aldrig följt den tyckte de va rätt skönt att komma hem till någon som oroligt väntade på mej. Det var ingen idé att svika ett gammalt hjärta , för nån stans mellan allt svek mot mina föräldrar ville ja gott göra det!
Farmor o farfar har alltid varit en påhittig dam o gubbe o de va bara hänga på. Vi stöpte ljus, bakade burk bröd o pratade gamla minnen dagarna långa. Vänner hade ja absolut o en dag stod hon mitt framför mej eller lättare sagt på ett Leksaks skidor i Hofors brantaste backe o tävlingen var i full gång. Ingmar Stenmark släng dej i väggen vi skulle ta över världen!
O bland en 2,25 cider o blöta från snön ända in till trosan fann ja henne, min bästa väns kompis kusin. O efter långa samtal bestämde ja mej att ta nästa steg, ja älskade pendla mellan Hofors o Tranås men hon ville visa mej en ny stad, en som var både större en tranås o Hofors tillsammans. Staden hette Sandviken o var för mej en storstad:)
Ja måste säga att ja aldrig blivit så fast vid en människa så snabbt, hon var helt galen o fantastisk o så fort hon hade gjort slut med sin kille flyttade ja in:) fan alltså, vi startade något starkt, medans hon gick i skolan satte farmor mej på snabbkurs på körkort o sedan skötte ja hemmet:) hon var poppis i stan o tog mej till heta inneställen:) Ja hade inte alls åldern inne men den här kvinnan var gjord av stål:)
Hon fixade ett jobb åt mej som säljare, ja skulle sitta 3 kvällar i veckan ringa folk o fråga om dom ville köpa en sport tidning, hur svårt skulle de va?
Jätte svårt visade det sej, folk var elaka o la på, va arga o dumma. O sånt klarade inte ja. Ja höll på att gå in i väggen alltså så ja sa upp mej , efter hela 3 veckor som hårt arbetande kvinna insåg ja att ja ville bli hemma fru på heltid, självklart jobbade ja hos pappa när ja var hemma , ja var ju tvungen att ha råd till tåg biljetten tillbaka till Sandviken!
Men en dag när ja klev av tåget , stod hon inte där o väntade. O mitt hjärta brast, iof bara i 3 sekunder för hon hade bara skämtat o gömt sej men ja såg de, något var annorlunda , hon strålade. Ja kände igen de där, kärlek...jävla kärlek tillåh me!
Japp hon hade träffat någon, han var de röda i rött, de söta i sött o de varma i kallt. Han var bajs tyckte ja. Vem fan var han som skulle komma här o ta min fru, skulle han nässla sej in i vårat perfekta liv o förstöra? Ja gillade inte alls han o ville inte träffa honom så ja blev änka många kvällar i veckan men ja tänkte, de där löser sej. Hon tröttnar ju alltid på killar, de här var bara ett litet snesteg på våran resa i livet. Vi hade ju lovat att bli gamla ihop!
Sen kom dagen ja var tvungen att träffa honom, ja hade slut på ursäkter o vi behövde skjuts till festen, ja hade precis fyllt 18 o skulle ut lagligt för en gångs skull så då fick de väl gå vägen, så in i en ful liten röd micra o där satt han, karlfan o log. Åh ja ,han kanske inte var så dum o verkade rätt snäll, så ja tänkte. Han gör ju min vän så glad så ja kanske ska ge honom en chans...
Att den chansen skulle visa sej att senare bli chansen på liv lr död hade ja då ingen aning om. Kvällen började iaf lida till slut o ja gick ut på terassen från ute stället för att ta lite luft o andas, min vän var en sån som kunde dansa sexigt, o då är de fan jobbigt att försöka göra de en hel kväll oxå o inte ha en aning hur jävla fel de såg ut plus att ja oftast tappade bort henne eftersom hon var så poppis av alla o tänk då igen att de såg ännu värre ut , ett danade försök till sexighet plus att jag var ensam, så ja blev oftast ensam:) Men glad singel o lycklig, de här va livet att vara vuxen, mogen o upptäcka en ny stad.
Så där stod ja på terassen o kunde inte förstå varför ja just lovat farmor att komma till Hofors imon , men innerst inne visste ja så väl. Hon hade lovat raggmunk o fläsk o är det något ja aldrig skulle missa så är det just det!
Ja tänkte precis gå hem då ja helt plötsligt kände någon ta min hand o ja frös till is, var de nu mina judo träningar äntligen skulle få komma till användning men de va det inte, de gjorde dom iof inte 9 månader senare heller o det är därför jag idag har en blåtira på mitt körkort:)
Men ja tinade snabbt upp o vände mej om, o där stod han... Han som var de röda i rött, de söta i sött o de varma i kallt! Han som gjorde min vän så himla glad, japp de var han men frågan var ju ändå vad han gjorde med min hand?
Tranås ❤
Att de ska behövas 24 mil för att få stryka o kärlek är absolut inget konstig längre för min del utan bara så efterlängtat! Mina dagar hemma i Tranås är mer värt en guld för mej o så kommer de nog förbli. Men dagarna går fort men ja har ändå hunnit med de mesta med att va i Tranås, fira min finaste Bobo, umgåtts med familj o långa samtal med farmor, pussat på mina vänner o diskuterat med folk med 3 glas vin i mej, inte visste ja att mitt ordförråd var så stort men ack se där.
O ja blir bättre för varje dag att va i Tranås igen, de är inte så farligt att stöta på människor lr handla. Absolut då o då ser man ett spöke men det är bara ett spöke , farligare än så behöver de inte vara. O absolut, ja tar människor så bra som vägrar ändra åsikt om en annan, 5 år är mycket o mycket händer o kanske är de så att har man aldrig lämnat Tranås själv o sett annorlunda på saker o ting så lever man lätt kvar i vad som var o varit! Men om ja hade suttit på min balkong på hagadals gatan för 4 år sen o sett allt fram tills idag, då är det inte mycket ja inte skulle förstå lr vilja göra om. Livet går inte i repris o tacka Gud för det!
När kvällen börjar lida till sitt slut igår, ja hade fått min glutenfria pizza utköpt fast ja inte är gluten, men att våga köpa ut en pizza kommer för mej kanske alltid ett kommande problem, ja vet inte hur de problemet kom till , kanske va de då man slutade få en godis klubba, ja vet faktiskt inte;)
Men en bra dag hade rullat förbi, kalas för bästa Bobo var avklarat o söndags myset led till sitt slut o bara dom sista frågorna återstod huvudet innan ja skulle få ligga med John blund så försökte ja hitta svaret på den där frågan, Malin ska du inte försöka träffa någon i Göteborg? Jo men absolut, ja har varit singel i många år o ja väl hoppas väl Nånstarns att ja inte är ett omöjligt fall utan bara har mycket kvar att lära:) ja är så imponerad av min finaste vän som är ute där o tror på kärleken efter omgångar om svek o misstag. Som vågar sträcka ut en hand , be om bion, kolla på filmen o ta den där nya kontakten. Ja är så jävla stolt över henne som tror på kärleken o hoppas att ja gör det med men i många år har de inte varit lätt, ja är inte där o tror inte ja vill heller.
Ja är missnöjd hur man träffas ute på en krog o våra första ord sker med en flaska kapten Morgan i halsen men lika missnöjd att ja kanske inte skulle våga göra de på något annat sett heller. Dra pungen i grus att ja aldrig skulle be om en promenad lr våga kolla på film:) men att man kräver att motparten ska göra de:) men som den första snön lägger sej o sätter många spår så gjorde det nog för många år sen det lite för djupt?
I mattematik är bokstaven X detsamma som okänd, men vad är ett ex för en människa?
När ett förhållande tar slut , var tar då all kärlek vägen?
Ibland önskar ja att ja borde varit arg, att jag inte hade varit ja o än en gång nån starns tänk tanken, de va säkert mitt fel oxå. Men nej, nu vet ja, för många år senare. Det var inte mitt fel att du blev full den kvällen, åkte hem till henne o valde att stanna där, de var ingen annans val än ditt!
Men man går vidare, vi människor är otroligt bra på att förlåta o gå vidare, det är lixom lättast så...
Men detta ex är inte okänd för mej, på nått sätt har vi byggt upp en låssas vänskap som funkar o nånstarns bryr man sej även att man inte vill.
I dessa få samtal blir de att vi pratar om allt, hus,båt, jobb, resor, allt det vi skulle ha tillsammans en gång i tiden=)
Men nu pratar vi om dej o din flicka, dina otroligt fina barn, din otrolig fina flickvän som du gör allt för o ja lyssnar o ja ler, o ja ger dej min lycka, för ja vill att du ska ha de bra o vara lycklig. När ja senast trodde att samtalet var slut o vi hade klarat igenom alla frågor o svar väljer du att ställa frågan, Malin vem väntar du på?
O där kom de, utan att ja ens tänkte till innan.
Ja väntar på han som fick mig känna som du,klick.
Sekunder gick o paniken kom, va sjutton sa ja nu.
Ja väntar inte på han som fick mej känna som du, ja väntar absolut inte på att bli så sviken igen, ja väntar på han som kan behålla mig. Inte försöka tygla mej, utan måste våga springa med lite på vägen. Ja glömmer aldrig din förklaring, det kändes som du aldrig var nöjd med mig, att varje gång du åkte hem var som det kunde vara den sista gången ja såg dej!
Jag väntar på så lite o lika mkt till allt.
Ja väntar på en vän, som skrattar med mig o inte allt för ofta åt mej, som hjälper mig leta efter mina favorit strumpa när den är borta, som vågar säga till när ja har ett mynta blad mellan tänderna, som förstår att ja är rädd att hålla handen på Ica o hålla med om att ja skulle blivit fotbolls proffs om ja inte valt hoppa ner från ett träd mitt på en sten o spräckt foten=)
Ja vill inte att två ska bli en utan att var o en ska vilja vara två!
O bara för vi träffas behöver inte du träffa min familj o vänner jämt, dom tycker om mej ensam oxå. Ja vill inte att allt ska bli till en vardag för att ordet vi kommit in i bilden, utan ja vill att ja ska vara jag o du ska vara du o alltid kämpa för ett vi... o nej, försök aldrig tygla mig, du kommer säkert känna mig bra men ja kommer alltid känna mig bättre.
De är nog vad ja väntar på...
