Nöjes skribent
Nu jävlar ska Göteborg få en nöjes skribent som må duga. Inte en banan flyga ska bli osedd eller ett toa hörn där chansen finns att hitta kärleken. Ja tänker gräva tunnlar runt hela Göteborg , ja tänker även besöka varenda kyrka fast ja redan vet att ja med all säkerhet inte kommer bli insläppt men är de något ja aldrig gör så är det att ge upp.
Så nu är det iväg skickat o med en släng dyxelesi hit o dit kan ja nu bara hoppas att mitt underbara tryne ska visas i den där tidningen:)
Ja lever efter om man aldrig drar en lögn så har man aldrig något att va orolig över.
Ja har försökt byta bort mitt namn Malin till något roligare så länge jag kan minnas men ingen har köpt de o igentligen inte ja heller. Men ja tänkte alltid när ja va yngre att ett kändis namn som Malin skulle inte funka , det skulle se konstigt ut jämte Aron carters namn när vi skulle på turné .
Ja skulle va super lycklig, precis som alla är på Instagram är nu för tiden o bli rik o kunna bygga ett hus med hur många prinsess torn jag ville.
Men åren går, jag har aldrig varit rädd för döden utan mer för livet. Det går inte en dag då ja inte skriver upp något på min bucket list o rädslan att inte hinna med allt är den största sorgen i mitt liv. Jag har hoppat ut från flygplan, dykt med vithajar och varit världen runt o rest, sprungit barfota på klarvita stränder o känt mig vilsen alldeles försent på nätterna i kapstadens gränder, jobbat på varje kust o snötopp o ja slutar aldrig överraska mig själv vad jag är kapabel till.
Men så kom det en dag där ja hade oturen att köra in i älgen Helge o där försvann något. Efter månader av smärta, in o ut på rehab , iväg slängd åt alla håll o kanter till olika läkare, kilopraktorer , psykologer o sjukgymnast kom det en dag ja gav upp. Det fick räcka nu , i 2 år fick ja höra hur ja mådde,hur jag skulle leva mitt o hur jag skulle börja om. Inte en chans att någon skulle få bestämma över min kropp o mitt liv, där fick ja nog.
Så lilla småstads tjejen sålde allt jag hade o flyttade till Göteborg. En Stad som ja alltid vetat skulle va något för mig. Där skulle ja våga gå på dejter, lära mig dansa salsa o tills sist, ja skulle hitta mig själv... Jag skulle bli super kär o absolut bli upplyft på tåg perrongen, precis som på film:)
Det är här jag är nu.2 år senare I mitt älskade Göteborg. Varje dag är en ny dag o en utmaning. Att varje dag puscha mig själv att vilja göra något nytt. Aldrig fastna i det gamla igen. Ja har inte tid att vänta längre utan de är nu jag vill leva.
Så ge mig denna fantastiska chans att göra mitt intresse o passion till något bra, att ge något tillbaka som Göteborg gjort för mig. Mat,dans,kultur, o natur jag är så redo!
Mina dagar går ut på att utforska denna stad o testa mina gränser. Låt mig få folket veta vad man inte vill vara utan på sin bucket list, utan lögner o knep..
Låt mig blir världens lyckligaste 27 åring, de är dags nu:)
Ja ser verkligen fram imot att höras.
Kramar Malin
Underbara vänner
Ja älskar pushen ja får veckorna in o ut. Ni verkligen bryr er om mej, så här ser veckans push ut än så länge, hela mej alltså:)
/syster
/Dessy
/Sara Göteborg
/Tim
Stor slick för allt stöd ❤️
/syster
/Dessy
/Sara Göteborg
/Tim
Stor slick för allt stöd ❤️
Månen
ÅNGEST? En dum liten grej som kan göra så stor skada. Vad just ordet betyder har ja faktiskt ingen aning om o bryr mej inte det minsta heller, men att de finns o är sant är ja ett levande bevis på:) ja vet att ja alltid haft svårt att bestämma mej om saker, vad ja vill äta, klänning lr kjol, sova lr va vaken men de där är små saker. Sen kom krocken o där efter så mkt mer.
Från att va en tjej som alltid stod för sej själv , skinn på näsan o strålande lycklig:), självklart var ja oxå nära att svälja 9 Ipren när de tog slut med killen på 7ans disco men de här är något annat. Ja skulle vilja att de kom som en stekpanna i huvudet, men de här kryper på en som när armen håller på o somna! Där nån starns ska ja snabbt tänkta ut varför det händer, har ja sagt något fel till någon, har ja glömt bort nån, har ja sovit dåligt lr är ja bara rädd för en vanlig vardag, har ja fel skor lr varför vill ja inte åka o sätta mej på den där restaurangen? Här försvinner ja, långt under täcket o tänker, ja väntar på morgondagen , de kommer ju alltid en sån, den är säkert bättre lr helt enkelt måste vara. O de blir den oxå med all säkerhet för vi har en hjärna som är helt fantastisk, ja tror om den bara får lite sömn o betänkte tid raderar den bort det dumma o behåller de bra:)
De här är iaf lite jobbigt, jobbigt att inte kunna vara ja, stå för mej själv o erkänna att man ibland behöver lite stöd, man ska ju ändå gå med rullator nån gång så varför inte börja öva lite i smyg ?
Ja har rensökt mej själv, vänt ut o in på mej själv 1000 gånger o hittat en o annan krona men ja vill hitta mer. Ja vill veta varför de drabbar mej o vad man gör åt de, ja vill hindra de o kasta det från ett berg! De gör än så dumt ibland så om nån har ett tips,även dom dumma är bra :) så lyssnar ja! Ja fortsätter puscha mej själv, ja vill oxå va en fantastisk person o ha ett underbart liv, så som alla på Instagram har de.
Ja vill kunna ge alla en chans utan att bygga upp en mur framför dom så fort dom närmar sej mej, människor är inte farliga o ja är
Inte dumhuvudet, ja är vill bara veta när de slutar innan de börjar så ja kan försäkra mej om att ja klarar av de, att ja har en inövad plan då o man skulle krascha;)
Ibland har ja svårt att glömma, orden är slut för länge sen men tankar finns kvar. O de är svårt att glömma någon eller något när så himla mycket påminner om personen. Ja kan inte ens lämna dörren förens ja ser soptunnor, skräp o hundskit o direkt då börjar ja tänka på den personen igen.
På terapin får ja höra. Malin de är större chans att du lär dej flyga än du börjar lita på folk va?
Ja skrattade, herregud ja gör väl inget annat än litar på folk , de är ju mig själv ja inte litar på dummer.
O de är väl just de, skulle ja bara ge mej lite tro igen att allt kan gå bra utan att ja gör de till fel.för jo, de är alltid ja o har alltid varit men när sjutton ska de bli dom :)
Det finaste ja alltid tänker med mina människor, fiender eller vänner är att vi alltid ser på samma måne. Det är det finaste o varmaste ja vet!!
O ännu vackrare är att de här är bara lite piss på alpernas snötoppar. Ja ser de som en tävling, för ja älskar verkligen vinna något stort!
Fars dag ❤️
Nu får vi se..
Ja har letat texter i en evighet känns de som, allt för att få de beskriver för mej vad som hände? Det skulle lixom vara så lätt för mej att bara hitta en text o göra den till min.
Men i slutet är de väl så, så länge man inte skapat den själv är det inte är mina ord o kan där med aldrig bli den riktiga sanningen.
Så nu försöker ja Förbi se de lilla jobbiga hålla mej till något som ja burit med mej denna sommar som nu börjar lida till sitt slut , idag såg ja första snön falla o ingen kan va gladare en ja, absolut ja kommer klaga på blöta fötter o frusna fingrar , isigt hår o försenade spårvagnar precis lika mycket som andra men de ja älskar mest på vintern att för första gången om året gillar ja att få kramar, för äntligen värmer dom o alla dessa lager tröjor o byxor, känslan som när man var liten o låg som den där lilla inlindande puppan i vagnen, den finns där under alla lager tyg:) 
Ja börjar nog med o säga att de försvann några väldigt viktiga människor i mitt liv denna sommar, o ja mår så dåligt av de. Är de något ja vill lyckas med i livet så är de just det att mina vänner ska alltid veta att ja finns. Det misslyckades ja så totalt med denna sommaren så de inte finns ord för den ångesten, men ja tror att att man är väldigt modig när man säger förlåt, starkare är man när man förlåter o vänskap är att gå vidare.
Men en dag i början av sommaren vaknade ja upp o de första som slog mej var. Idag går inte ja upp ur sängen , ja vill inte mer nu. Det jobbigaste i mitt liv är att ständigt ha ont , för man tänker på sin kropp väldigt mycket mer tror ja då. Ja känner efter varje andetag om det känns rätt o gu nåde mej om ja inte gör nummer två på morgonen, då är 112 inslaget 100 gånger om på mobilen för då har ja förstoppnings o kommer sprängas precis som en sån där jäst val som strandat ni vet.
Men nu kände ja att något i min kropp var verkligen fel. Ja brast en dag på jobbet, som om ja hade skurit lök hela dagen innan föll tårarna ur mej. Där stod ja vilsen bland människor ja knappt kände o åter igen kom den där vagn känslan tillbaka, dock inte tryggheten utan när man den gången inte fick en glass när man redan fått en glass innan, dom tårarna var de då.
Såhär pågick de några dagar, allt bara föll ur mej, o det gick så fruktansvärt snabbt. Lite kilon föll av, en jäkla massa hår o ja blev liten o grå fast på riktig denna gång. Det blev blodprov o sen till sist tog ja det där jäkla stora steget som kändes som att gå igenom en mur av 100 meter betong, psykolog, vän, människa, teapi, ja många namn finns men ja behövde nog en sån.
Ja har aldrig haft döds ångest i hela mitt liv, ja har ju för fan fullt upp o planera min framtid, samtidig som ja faktiskt ofta glömmer bort att när ja just har den grejen att ja måste planera allt jämt att det är just mitt liv som tickar på medans ja bara planerar o planerar:) men ja är på bättrings väg men om nån vill veta vad som händer om ca 6 år berättar ja de gärna :)
Okej, ja vill inte riktigt gå in på resten för de är min godnatt saga men ja var nog där o snuddade lite på väggen. Den där omtalade dumma väggen utan tapet o färg. Bara dyster o grå. Den är dum, man tror att den händer väl inte mej, ja som är starkare en Pippi o älskar spenat som Alfred. Men jo, den kan hända alla även att man inte planerat in den i sitt liv.
Den var nära att knäcka mej så snabbt , den tog mej med storm, de är ju själva fan att det ända som kan göra det ska va en vägg o inte den där dröm killen, ja precis han i drömmen, där har vi ju de skit bra:).
Nu mår ja bättre , allt ja igentligen vill säga är förlåt till mina vänner... Ja saknar er så!
