Ja har nått ett mål i mitt liv som ja är så överlycklig för, de har bestigits dalar o gråtits långa nätter under täcket. Men ja är här nu, där ja har längtat i en evighet för att va. Men för att förstå måste ja börja där allt började för många år sen...

Skrivet 2011: 

Julafton 2008 hade ja packat min nya bil för ett jobbhalvår i sälen, så ja hade levt vinter innan oxå.  De va me kärlek ja lämande min familj när paketen var öppnade o lycka i mig att få komma bort, ja gillade verkligen säsongslivet, inget är så jobbig o kul samtidigt.
Men 10 mil från mitt mål valde älgen helge att springa ut i vägen o göra de lite svårare för mig i livet. Åh där började i stället en resa som ja aldrig varit förberdd på lr önskat mig i julklapp.
2 månader bestod i sälen av ren envishet,doktorer, bedömmningar, kämpande, tro, lykka o längtan, tills ja skulle bli bra. 2 månader var min tro, då sa dom att allt skulle bli bra, för de var bara en stukad nacke till sist. O de kändes bra, ja hade haft en väldans tur, de inser ja när ja nu ser bilen.

Men efter 2 månader erkände ja för mej själv, att något var fel, de blev inte bättre o ja ringde min pappa o bad honom hämta mej, ja gav upp!
Men att vända hem till inget, var lite svårt. Ingen aning om vad ja skulle börja, allt skulle ju blivit bra.

Misslyckande efter misslyckande med jobb, en smärta som inte ger sej.
Ja kan inte minnas alla min sjukhusbesök, mina bedömmningar, o den doktorn som helt enkelt berättade att ja inte läkte för ja var deprimerad. Men ja tänkte ändå lite, gå ett år med en en smärta som inte ger sej så får vi se hur glad du är..
Jaha, de kändes lite konstigt att få den bedömmningen o inleda några månader då ja åt tablett efter tablett då ja till sist var ganska glad, för ärligt så kände ja ingenting, de va varken bra lr dåligt, de bara va. Att ja hade sämre styrka i vänstra armen, en strålande smärta i hela kroppen o migrän o aldrig sov var helt enkelt bara en "liten" deprition . 

Ja försökte jobba, för nånstarns i de hela hade ja inte rätt till nån sjukpenning, o att va 21 år o nyköptlägenhet o bott hemifrån sen ja var 16 var de lite svårt att inse att ja är beronede av alla andra i mitt liv, den känslan går inte besrkiva, man känner sej väldigt väldigt liten.
Att allt ja åt, allt ja köpte var lånade pengar som nån gång måste betlas tillbax. De fanns ingen värdighet i något ja gjorde.

1 år efter testat nya saker, får ja min diagnos wiplesch.
Även hur jobbigt de va så var det skönt att få de skrivet på pappret.
För tro mig, de är svårt att få folk att förstå, inte dömma mig, för ja ser helt frisk ut, o ja vill bete mej som de oxå.
Men ibland skulle de varit så mkt lättare att helt enkelt haft ett älghorn stickandes ut från nacken, då hade man sluppit blickarna,o att alltid behöva förklara sej.

De kom en dag ja bestämde mej för att sluta med alla tabletter, ja började att inte känna igen mej själv. Den goa o glada flickan var lite långt bort ett tag o ja ville ha tillbax henne i mitt liv! Jag åkte inte på ett smärt rehab o där hände det något med mej. I 2 månader arbetade ja enbart med mej själv, de va en skör gräns varje dag, vem vill lixom gå in i djupet på sej själv? Men dom månaderna förändrade mycket mycket liv, ja kan skylla på krocken varje dag men nån starns var ja tvungen att inse att ja har ändrat mej som människa oxå, att de skulle behövas en älg i bilen för de kan väl diskuteras men om de va det som behövdes så visst! 

Ja tänker ofta tillbax , då ja åkte 40 mil för att få träffa min pojke, då att köra bil inte va några problem o avståndet bara var roligt.
På 3 år har ja inte lämnat tranås överdrivet mkt, här har ja byggt upp något som funkar, men de är allt.
På 3 år är den längsta resan ja gjort var ner till blekinge, o hur fjantigt de kan låta betydde det så mkt för mig.
Att ja tog mig från stan, lämande all säkerhet o att ja sov borta,för mej var de stort. . .

De många inte förstår är att ja har "suttit" i min lägenhet i över 3 år, o de är inte ett livt ja valt, utan de har blivit så,från att besökt land o rike till att bara villa vara ensam så är de extra svårt.
När man känner sej trött, de är lite jobbigt o man har ont, när något gått fel, när humöret tryter, ja då är de här mitt revir, o här får ja vara mej själv.!

Åh som vanligt, varje gång ja ens nämer detta får ja ångest att ja ens utalar mej, att ja ibland tykker allt är lite jobbigt.
Ja vet att männiksor har de så mkt värre än mej,tro mig ja vet.
Men ja måste få inse att nu ska detta handla om mig.

Men ja har de bra, ja har den finste familjen, ja har dom mest betydande vännera i mitt liv, ja upplever lycka varje dag, o ja vill så mkt.
Männiksor kan förändras, men ja kommer alltid få ta den ja har varit o säkert är ida oxå. Ja tykker om att driva om mej själv, ja bjuder hellre på ett skratt av min bekostnad en någon annans, de är inte förbjudet att dra lite på smile groparna.=)

Ja hatar att ja tycker synd om mej själv ibland o nån starns känns de som ja ibland gett upp, o ja frågar mej om o om igen, hur kan lite smärta göra en människa så ledsen o svag? 

Men nu vet ja oxå att ja vill detta så mkt, ja vill kunna jobba 12 timmar om dagen, ja är inte ute efter att allt ska bli som de var, även ja blir äldre åh får nya mål i livet. Ja ser en framtid framför mej!.
Ja vill inte längre dra mej tillbax till min säkerhet, ja vill kunna bli nöjd med mig själv, att hitta min gräns o tror då ja kommer bli nöjd med livet!

För om inte ja är nöjd med mej själv, hur ska nån annan kunna vara de?

Något som glädjer mej super mkt ida är att ja verkligen slutat leva mot smärtan utan nu lever jag med den, om den trodde den var smartare än mej hade den såå  fel, ja har lärt mej livets genvägar om man säger så=)

O nu börjar en annan resa i mitt liv! Det spelar ingen roll hur vägen dit ska gå när målet betyder allt!

Imon ska ja sjutton ut o natt köra i en skog, ingen älg i världen ska stoppa mej att få åka bil på en skoks väg, om inte faktsikt en älg väljer att ställa sej mitt i vägen igen men de får ja ta hand om de!

pussa

O nu har dagen kommit.. Målet 

Men kanske behöver en psykolog:) 

Men vet ni?
Jag älskar att vara rolig.
Jag älskar att vara den som får folk att skratta.
Jag har oftast svar på tal, jag har skinn på näsan och jag är rapp i käften.
Jag är en minivariant av mina föräldrar.
Eller mini kanske var att ta i.
Men generna finns där så att säga...

Vet ni vad som är jobbigast med att vara clownen? Den starka o den envisa. 

Att folk räknar kallt med att man ständigt är rolig.
Att när jag har en dag då jag inte tjabbar och käftar så undrar folk vad som är fel.
Fast jag kanske bara är...precis som "en vanlig" person.
(kanske konstigt uttryckt, men återigen, ni fattar)
Man känner ett tvång på sig att alltid vara rolig.
För "Malin, du är ju så kul"

Jag skämtar ofta om sex.
Sex är kul, sex ska vara roligt och sex är nånting alla kan relatera till.
Man skämtar om att ligga.
Om minihjärnan
Man låssas gå bredbent o säger att man har pojkvän fast han inte vet om de. Oja ja vill ha barn men tydligen behöver man va två för de?

Allt handlar dock om ett ansikte utåt, den ja valt vara utåt kommer aldrig i närheten  av vem man är? 

Ja ser de så, de finns tre i just JAG!
Den man är, den bilden människor tror man är o Just den man egentligen är, den många aldrig någonsin kommer i närheten av, för den är en verklighet, inte ett skämt!

Jag undrar vad som skulle hända om jag blev allvarlig på heltid.
Eller vet ni? Jag kanske redan är det.
Tänk om mitt roliga ja är slut?

Jag säger det igen.
Jag älskar att få folk att skratta.
Skrattar du så är jag lycklig resten av dagen,kanske hela året ut!
Att ge någon annan glädje är den allra bästa gåvan, för den går åt båda håll.

Men...jag är en person också.
En seriös människa.
Som har dåliga dagar.
Eller bara alldeles "vanliga" dagar.
Det kommer dagar då jag kommer vilja öppna mig.
Prata om seriösa saker, vara vuxen, ta beslut.
Det betyder inte att jag är sur, tråkig eller gnällig.
Det betyder bara att jag är jag.
Och jag är...
...precis som du.

♥

O imon ska ja äta super besprutade blåbär o sola rumpan! 

Detta älskade hus, som ja för 13 år sen gick in i 3 världs kriget för, vem fan ville bo 3 km utan för Tranås centrum!:) men hur lycklig är ja inte idag att de här är vårat, att här blev vårat liv så mycket bättre o varje dag i detta hus nu gör en så bra. O att det en dag kommer bli mitt, det är det ingen som vet än men ja har en plan , ja ska bara gifta mej rik först eftersom mamma tror att lite sjötomt o kåthus ska göra henne till en av de rikaste damerna i Hollywood ;)

Men ja tror att mina föräldras hus är speciellt, det finns kärlek o eftertanke men ändå inget otroligt hus, men den lilla eftertanken , de är min mamma upp idan. Ja ser mamma i gardiner, kök, krukor,dynor, blommor ja all inredning men så känns de lite extra i mej när ja ser den fula fisken på väggen, den gamla ugnsluckan inmurad i teglet, de stora mäktigta wiskeyskåpet, där är allt Pappa. Ja ser de framför mej så mkt han har krigat för dessa små ting att få hänga upp, som de tjatats ,diskuterats, skrikit o skrattats. 

Ja ser mamma glänsa över sitt o nya Walk in closet, sitt spa o pappa med som insett hur mysigt de är att basta o bada o ångdusha:) dom kanske tillåh me tar ett litet bubbel bad tillsammans, skålar med champagne att dom har världens finaste barn o .. Nja, nu gick ja för långt:) 

Ja ser framför mej mammas nya planer, att nu har hon fått de , vad vill hon näst, pooooool=) O ja ser oss barn, superglada för allt dom köper som vi kan ta del av. Ja ser så mkt i detta hus, de har runnit tårar svett o blod, de har spikats, målats, kletats  o planerats. Listan blir lång, men de är helt underbart att man har lilla griffel tavlan där allt skrivs upp som ska göras, där man ser att de mesta är mammas skrivstil o pappas stil på att stryka över när de är gjort.=)
De kallas åter igen ge o ta i vuxen språk!

År efter år har detta hus gett mej såå mycket tillbaka o ja ska kriga livet ut för att få ha de kvar! 

Men de är där ja tänker, vänner flyttar ihop, köper hus, köper bil o ja, man ser ett mönster.
Ja är mkt för att de ska va lika för killar o tjejer men oftast när man kliver in i ett hus så undrar man, har killen en snopp?

Men ja vet oxå, Om en kille skulle kliva in i våran lägenhet så skulle nog hans manlighet försvinna ganska snabbt, med blommor i varje hörn, pyssel o fix,kärlek o vämre ja då kan de inte bli annat en mys. För när ja är i min lägenhet, som bara är min, ( sofies) där är de lätthet o kärlek som lyser upp mest! O dammsugarn så klart! 

O nej, ja gillar inte vara den som bestämmer( läs, i en lägenhet är de de!  , de är inte rikigt min grej men ja tänker så här:
tro mej ja förstår, att den sötaste lilla spets handuken, den sydda lilla blommiga dalahästen o spetskuddarna i soffan inte spelar nån roll för killar, men de är en sak om dom inte skulle vara praktiska. Praktiskt o fint, bättre kan de ju inte bli.
O nej ,för er betyder säkert inte välkommskylten : Mitt hem är ditt, lr dom vita fjäril formade blom pinnarna ett skit. Men för mig gör dom de. O yannnkeeeee ljus, ja är inte mej själv utan dom:) 

När ja flyttar till mitt hus, när ja hittat han, han som får min sista låt.
Blir de inte rätt bra då, om ja , som kommer ha längre mamma ledighet en dej, kommer garanterat stå framför spisen mer än dej, vattna blommerna, städa, bädda om sängarna, göra middagen till gästerna för att ja vill, för att ja tycker sånt är kul. Kan inte ja få ha mitt älsklings kök då, kan inte ja få ha spets i sängen, köpa mina favorit blomma liljor i alla nyanser.
Ja lovar, ja skulle aldrig klaga på dina feta fälgar på din super lackade bil,
Ja skulle låta dej köpa en fet platt tv, ooo oja, du kommer få ha barskåp,fast de är vitt o gammalt! O va aldig orolig att ja kommer tjata att ja dej hemma, ja älskar egentid:)

Åh alla killkvällar, där vi tjejer får hålla oss borta för ni ska spela poker o dricka bärs, visa ditt nya alround sound i cd spelaren, o ni får basta o piska varandra med granris...
Du får ta bästa plasten i soffan o även att de ser lite dumt ut på en sån liten båt kan du få ha en stor motor som låter som tusan. o ja, ditt ölfack i kylskåpet är ditt, bara ditt! 

Ni ser, ja tror i slutändan att de där löser sej, o annars kommer man säkert långt på bara kärleken oxå, men inte lika långt bara:)

Ja kräver inte mkt, bara ett torn på mitt hus o att när nån vill hälsa på mej, att dom känner som ja gör när hälsar på mina vänner, att deras hem är mitt=)! Ja vet att ja gått in lite för mycket på den meningen, sorry! Men ja lovar att ge tillbaka.

Men först måste ja bara hitta den där, den personen ja vill bråka om tegel, målar färg, säker bil lr tuff bil, ja allt de där charmiga.
Ja har snott en låt o gjort den till min, ja har hållt på den sååå länge o ja håller kvar i den sååå hårt ja kan.
Den har börjat betyda så mycket att ja aldrig tror ja kommer släppa den faktiskt !

Nu börjar letande på nytt hem o ja kommer älska varenda litet hörn när ja hittar min svit!