Vi ska ta över världen
Vad var det vi sa
När vi sträckte ut våra armar
vad var det vi sa
När vi två tittade ut ifrån berget
vad var det vi skrek
När drömmar bar oss bortom stan
å en dag ska vi härifrån
vi sa: vi ska ta över
vi ska ta över världen
vi ska bli stora
vi ska bli mäktiga, ha ha
och vi ska göra jorden hel
ja vi ska göra vattnet rent
och vi ska aldrig skada
varandra mer
och vi ska slåss
ja, vi ska slåss mot Goliat
så tro på mig för jag vet att
du är modigast
Vad var det vi sa
som vi aldrig nånsin skulle glömma
vad var det vi såg
i soluppgången vid sjön
vad var det vi skrek där
på vägen hem över fotbollsplan
en dag ska vi härifrån
Kapitel 2 - en stark resa
Så här stod ja nu, utan kille, utan nån att leva för o utan utköpare. Var de så här mitt liv skulle sluta?
Nån restaurang blev de aldrig utan ja insåg att pengar sket man minsann inte ut o så bra var ja ju faktiskt inte att laga mat. Nej nu gällde de att skaffa en plan, att börja gräva en väg o bygga den genom land o rike.
Den där andra killen var ju inte så kul ja hade tänkt, inte alls så kul faktiskt. Han gav ju sej fan aldrig! Men de va en kul sommar, ett minne för livet säger andra o sånna måste man ju oxå ha många av. Men skulle ja någonsin hitta den rätta. Ja var ju ändå snart 17 år o var helt ensam o skulle snart börja spara till pension!
De var här ja började ana att jag var en kan själv människa. Nu i efterhand kallades de så mamma o pappa men då var de, ska de här livet rulla får man fan börja cykla, för bil hade ja ju ingen längre;)
Men då kom nästa problem, ja har aldrig varit så bra på att cykla, de slutade alltid med brutna ben lr skrapsår men då såg ja ju de, vännen var grym på att åka inlines så ja tänkte hur svårt kan de va då? Ett antal turer senare med vännen på cykel med ja på pakethållaren dragandes bakom , men, med välinvesterade inlines. Alltså inte så att dom kom till användning men de är faktiskt få av grejerna som ja har kvar än idag:)
Men utan cykel,utan bröst o utan kille insåg ja ju ännu mer att ja måste vara en väldigt speciell människa. En människa som fötts för ett speciellt syfte men vad kunde de va?
Vännerna pluggade fortfarande o dom nya vännerna hade något som kallades jobb, jätte tråkigt lät det som men ett måste i äldre dar.
Var skulle ja börja mitt nya liv?
Då hörde ja det, att de är bra att va resvan o absolut de lät kul.
Med mina sista pengar i livet, de ja faktiskt hade tänkt köpa en cykel av o ge det en än gång en chans blev då en biljett till regnskogen. Vi skulle allt bli resvana. Så nån gång under våren landande ja o vännen i ayianapa, en stad som knappt var upptäckt , de va nog bara kameler o öken som fanns där. O sen då vårat hotell med fri bar.
Vi var inte ensamma men efter en utslagen tand på vännen, ja hade vunnit en t-shirt i en stripshow o blivit utslängda från en strippklubb insåg vi att nu var vi allt resvana, hade dom ens nån aning där hemma vad som fanns utan Sveriges gränser o skulle dom någonsin förstå vad yellyshot var?
Väl hemma efter vårat safari satt ja åter igen ensam, dock väldigt resvan men något sa mej ändå att ja ville bli de mer. O vem skulle inte kunna lära mej allt om detta om inte farmor? Farmor o farfar var ju typ 100 år o måste varit med om massor, överlevt krig o levde på tiden då en kola kostade 1 öre.
Det var inget konstigt att ja åkte o hälsade på farmor, för så länge ja kan minnas har de bråkats i syskon klanen vem som ska få åka upp på loven o uppdelningen på sommaren. Men nu hade ja de lyx. Ja var arbetslös, pank o resugen så ja packade min väska o åkte upp till huvudstaden Hofors, 7000 invånare o stan för oss hette där bruket.. O att här började en resa ja långt efter skulle glömma...
Kapitel 1 - att bli vuxen
Efter 3 års mobbing var de dags, ja hade klarat mej i 12 årstider o nu var de äntligen över. Ja hade provat allt, massera, skaffa p-piller o gå upp i vikt men inget, ja var fortfarande fruktansvärt mobbad men ja gick stolt ur kyrkan. Med minst bröst i hela värden men ändå, ja hade klarat det:)
Ja gick ut med 150 kr för varje godkänt betyg i ämnet o var rik, absolut inte för de var så många g på den där viktiga papparslappen utan att ja hade helt eneklt blivit ihop blandad med den andra Malin o mej gjorde de absolut inget med hennes föräldrar kan inte varit nöjda.
Men här stod ja, rik o kollade ner på min kort korta kjol med texten sexy skrivet i rumpan o precis sjungt en lesbisk kärleks sång med vännen. Mamma såg inte alls nöjd ut med mitt genomskinliga rosa linne o min svarta pusch up bh med axelbanden spända ner till knäna, den smärtan i nacken men oj oj oj, den lilla fina klyftan ja fick.
Så med minst bröst i världen gick vi o firade på golden thai, ja fick som vanligt ett utbrott på alla eftersom ja alltid tycker folk stressar mej att välja mat, men ja tänkte. Va gör de, ja är ju rik, ja kommer kunna köpa vilken restaurang ja vill sen. O mobilen pep. Wow de var han, mannen i mitt liv! Ja hade sagt att han inte fick komma till kyrkan, men trodde han skulle fatta att de betyder att han skulle komma?
Men men,
Utan han var ja inget o ville inte leva mer. Men allt var säkert, han hade redan hämtat mej en dag utanför skolan o sagt att han berättat om mej för minst en vän. Ja var lycklig! Efter 9 månader otrohets mot hans dåvarande flickvän var vi äntligen ihop, de va han o ja mot världen. Mitt liv var fullbordat. Visst var de lite jobbigt att alltid behöva gömma mina gele inlägg i bhn men nu efter var de nog bara ja som inte trodde han visste att ja hade sånna, vi duschade ju lixom ihop utan gelén?
Men månaderna gick o ja trivdes inte i skolan, absolut inte pga av mina små bröst men nått stämde inte, varför ska ja sitta här o försöka bli något när ja har allt ja önskar, ett jävla humör pga av mina p- piller o arg på livet över huvudtaget. Ne ja ville bara va hemmafru o sagt till gjort, här satt ja. Hemma o ensam, vännerna pluggade eller hade klass fest medans ja fick gå på hockeyfester o va den ända som behövde dricka cola eftersom ja bara var 16 år. Men va gjorde de, ja var ju aslycklig. Men, bara han inte skulle lämna mej, han var ju så snäll mot alla andra tjejer? Han skrev på kvällarna med massa vänner i laget , nu förstår ja ju att mackan i laget inte var mackan i laget eller att han pussande honom så sött på magen.
Men ja hade allt, bil, lägenhet , utköpare, stans snyggaste kille o säkert 3 vänner. Ja bodde ju först i egen lägenhet, ja var den första av alla ja kände att flytta hemifrån, Det var underbart, ja hade typ kök o toa i samma rum o en våning säng över tvn. Ja minns min första handling, ja var så vuxen. Gurka brukade mamma alltid ha hemma, lite pyttipanna o lite juice. De var moget o nyttigt! Men här blev ja inte långvarig som sagt, ja var ju tvungen att ta hand om min man. Där lärde ja mej steka lövbiff med pommes o mackaroner o korv. De här var livet. Tills lite senare... Då de va mitt fel att han började pussa andra tjejer, så här kunde de låta- De känns som du inte skulle bry dej om ja gjorde de så vad spelar de för roll om ja gör de.
Absolut så ja tänkte, är ja bered att lämna allt de här, mitt slott, min limousin o utköpare, åh att ja var. Sen ska man ju ångra sej 100 gånger fram o tillbaka , hit o dit men på min systers 18 årskalas var ja stark nog men styrka från hela min släkt runt mej gick ja bort några meter oberättade att från o med nu är vi bara vänner! O att vi skulle va, han skulle aldrig glömma mej, sluta älska mej eller vilja leva utan mej.
1 vecka senare satt den där "mackan "
I hans bil o så jätte lyckliga ut, men de gjorde mej inget, ja hade precis fått sms av en söt kille, de här kunde bli kul, ja har nu lärt mej att man kan glömma någon genom att träffa en ny, o lärdomar är ju sånt man måste ta del av.
Så här stod ja nu, fri som en fågel , redo för en nystart, vad skulle hända nu?
Lyckliga dagar!
3 dagar ledighet o frågan om ja ville hänga med Bobo på barngympan var det inget att tveka på! Mot Tranås o ett fortfarande , för alltid älskat Eketorp ! Dom där små dagarna i Tranås får alltid mej lite på fötterna igen, alla minuter betyder så mycket då o allt går ut på att skynda att älska! O ja hoppas verkligen ja lyckas för dagarna får planeras minut efter minut. Nu var ja ju 90 % i Eketorp men de fanns inget annat på listan just nu, vännerna var sjuka o ja vill inte bära vidare de till mina gossar. Gu va älska är ett fint ord , ett ord som används så ofta men aldrig utryckts så starkt som man skulle vilja!
Men så får ja träffa farmor, familj o lite nära o kära på korta turer in till stan, men sen vill ja bara hem, hem ja. Att ja gör mej bekväm, torkar med disktrasan, sorterar o gör de mysigt.
Vi kom faktiskt in på de igen, hur de skulle va o bo med mej på riktigt? Ja har haft diskussionen förut o vet precis första händelserna som kommer hända. Ja säger - ja tror de skulle gå såååå bra. Ja är ju en rätt enkel person o just då händer det, asflabbet!!
O ja , ja vet inte hur ja ska förklara det nog. Ja tycker helt ärlig ja är väldigt enkel, men ,de kommer ju alltid ett men. Om man känner mej o vet mina regler;)
Jusse är nog den ända som vet mest o får minst skit men har haft mest att lära. Men hon vet o då går ju allt jätte bra. Sen om de är egoistiskt vet ja inte, för era sätt är bra men mina är helt bättre;)
Men på lite tid hemma kommer ja överfund över så mycket, ja väljer alltid fel dagar att köra på, de är hemskt när det är ishalka o ja redan är livrädd som ja är att köra bil, men de går ju alltid bra o ja blir så glad över det. De är en stor vinst varje gång. Sen berättade ja stolt att ja sex strejker o då insåg ja ju lika snabbt som ja sa de då ja såg deras miner, japp att ja var den ända som innefattade lr straffades av den strejken, men ändå, ja gillar faktiskt att stå för vad ja tror ja på:) Lika så att framöver då eftersom ja alltid jobbar helg. Väcker någon mej av dom dagarna o de inte innehåller morgonsex , nybyggt kaffe lr bacon. Ja då måste ja tyvärr be er ..... Fuck of.
Nu är ja hemma igen, tvätten är tvättad, städat, rensar garderoben o spaaat. Gjort världens godaste sallad o nu lite mys o hopp ner i sängen. Imon väntar 13 timmars jobbpass o bröllop. Då måste man va glad o pigg.
Pussa
Bloggpanik.
Senaste tiden har den kommit lite på tal, min blogg,mina meningar mina ord. De har varit både postitva , negativa, klagande på stavfel o vissa dumma kommentarer . Tanken att någon är sur på mej rör mej inte ur fläcken, ja kan ju inte göra något åt de om ja inte vet vem ja sårat o då ler ja mest åt tanken att den människan tänker så mkt på mej när ja inte tänker ett skit på han/hon:)
Vår tid är dyrbar vännen?
O om stavfelen , japp ja har dyxelesi , skriver som ja pratar o pratar som ja skriver, lr de va iaf något dom sa i skolan som ledde till sämre betyg o längre tid på provet men ska ja va ärlig så övade ja väl inte längre för de o sämre betyg var väl mer tufft en värt då:)
Självklart nu är de annorlunda o hade ja vetat mitt förflutna idag hade ja så stannat kvar i skolan, men ja skaffade en fem år äldre pojke så de va de, ja blev vuxen vettu;)
Men i vilket fall blir ja lite rädd när ja ser hur många läsare ja har, ja undrar ju egentligen vad dom läser för. För att ja ska berätta nått smakligt , skämt ut mej:) men ibland då sjutton skriver ja så ja blir rörd av mej själv. De är en vinst i livet för mej att i bland verkligen kunna få alla ord på plats o meningar i rätt rad. För mej är de så viktigt att man ska förstå en människa o mej lovar man inget man inte håller, säger något man inte menar för de går inte ihop sej i mitt huvud då o de är så fruktansvärt jobbigt!
Men ja mår, ja jobbar o ja längtar hem till mitt Eketorp. Neeee ja tror inte mitt öde är att bara jobba o längta hem till en stad som inte ska va min längre men de är ju vad som finns i staden som är är kruxet!
Ja har även mått fruktansvärt dåligt sista veckorna. Jo, de är nu de blir jobbigt. Ja vet inte om ja drömt detta lr faktiskt gjort de men i Kroatien kom vi en dag till en bro på våran utflykt o där fanns dom, de där förjävliga gulliga hänglåsen. O de där har varit en av mina värsta drömmar länge , att åka på en romantisk weekend o va så blind av allt vin o vimsig av solen att sätta dit ett sånt där , låsa fast sin kärlek. Ja får ont i magen så fort ja tänker på de, vem skulle göra något så dumt?
Tänk om det sen tar slut o då sitter man fast ändå, de är ju de ja tror nu att ja gjort ? Nånting säger ju mej skarpt, Malin du är inte sån, du skulle aldrig göra de, inte ens me pistol hot men nått litet säger, man har en fungerade hjärna 365 dagar om året, tills man blir förälskad... Då tappar man allt!
Så jaaa. Ja måste alltså tillbax till Kroatien, helst igår men snart. För nätterna börjar bli fruktansvärt långa. O ja , ja borde bara kunna säga att ja inte har låst fast oss där o glömma allt, men tyvärr o då menar ja verkligen tyvärr, ja är inte sån:)
Ord från en ängel!
Det sitter en tjej på en stol i ett kök.
Och luktar Victoria Secret och lite rök.
När hennes hjärta mist sin takt. Finns det saker jag vill ha sagt.
Jag kommer alltid orka slå för två. För hon gör det alltid för mig. Det är bara så.
Alla planer hon har och manualer.
För att undvika kärlek och skandaler.
Hon är min människa.
Jag minns inte vem som sa så.
Men dom orden måste handlat om oss två.
Jag skulle bära henne genom alla dalar hon ser.
Men det hon inte vet är
Att hon alltid bär mig mer.
Mitt allt trasigt och lite svårt. Finns det ingen som jag vet som kämpar så hårt.
Om jag hade ett uns av henne i mig.
Så hade jag påmint lite mer om dig.
Du kommer lyckas med allt du tar dig för.
Så många gånger jag sagt det. Det är som du inte hör.
Malin. Du är det finaste jag vet.
Om jag är en måne, är du min planet.
Älskar dig ❤️❤️
Skynda att älska ?
23 mil ifrån mej bor som sagt innan mina människor!
2 mil ifrån mej har ja mitt underbara jobb.
10 min spårvagn ifrån mej har ja avenyn o 7 meter från soffan min säng. Här följer ja mitt egna spår men ja börjar tvivla.
Kan man bygga upp en ny vän i en sån stor stad, en sån vän som det finns hemma där man får ha så dåliga dagar som bra, gå naken o dricka direkt ur deras mjökpaket utan ett de är något konstigt?
Ja jobbar alla helger när alla andra är lediga o när ja är ledig jobbar dom. Då klättrar ja på väggarna o städar. O är ja ledig fler en 4 dagar nu när de blir lite lågsäsong åker ja hem till mina flickor. Då har ja inte chansen att träffa en ny flicka som ja kan bli bästa kompis med:) O när ja väl tar modet att återuppleva Göteborg vaknar ja med sån otrolig ångest att ja sviker mej själv o inte jobbar lr åker hem.
O singel är ja. O en pojke blinkade till mej en kväll o sa en fin sak, ja blinkade tillbaka o log. Dagen efter hade ja ont o hjärtat, de kändes som ja varit otrogen. Mot vem , de undrar ja mest, dammsugarn?
De är snurrar några varv i hjärnan nu.
Hej 2014!
Tycker att än så länge känns de jätte bra:)
