Pappa
Sitter o försöker skriva ett tal till pappa Börje, o det är inte lätt. Var finner man orden för allt ab gjort för mej o mina syskon, hur får ja honom förstå att han är allt o så mycket mer? Men helgen närmar sej o familjen ska komma ner o vi ska fira denna fina människa, lite förtidigt men mamma o pappa har fått för sej o resa jorden runt den dagen han egentligen fyller år o då gäller de att lösa situationen :)
Min pappa är snart då 60 år o har under sitt liv en så länge fått fyra Underbara barn med min mamma. Dock blir magen rundare, håret gråare o mornarna svårare:) men ja har alltid sagt o kommer alltid säga att åldern har faktiskt ingen betydelse om man inte skulle vara en ost, men de är vi ju inte:)
Min pappa föddes absolut inte i tranås utan långt upp i norrlands skogar o är där med en så kallad norrbagge o vad de sägs om dom är att de är tysta, säger wshooo till allt o älskar att dricka öl=)
Kanske därför Pappa flyttade ner hit till tranås, sveriges metropol.
För han gillar inte alls att dricka öl, lite tyst kanske han är men wshoo säger han aldrig, han bara glor lite konstigt på en?
Vi kan dra kärleks historian att han visste att mamma bodde här när han bestämde sej att flytta ner men så va de inte, han hade ingen aning om att en liten flicka skulle börja hänga utanför hans dörr, spana efter honom på stan , kolla alla hans matcher, o han visste absolut inte att de skulle vara hans väns lilla syster..
Men han kom till stan för att spela hockey, där med mitt stora hockey(kill) intresse:) .
O sen att han var så generös o bjöd mamma på en korv vid grillen på stan skulle sluta upp med en 27 års bröllopsdag o ja som dotter, de måste bara vara livets bästa beslut:)
Ja gillar verkligen att min Pappa kom hit, annars skulle ju inte våran familj finnas till o hur tråkigt skulle inte de va då, för oss alltså,ni skulle säkert klara er galant=)
Mitt högsta hockeykort med pappa är att han spelat nån match i elit serien o tränat vårat taif med den välkände Honken(Brynäs målvakt i många många år i äldre dar) O att ja fått sitta jämte honom på hockeymatchen Sverige-ryssland för många år sen. Ja är en stolt hockey dotter.
Pappa har då oss, 4 barn. Sofie äldst, Ja Mellan, Billy mellan o den sista lilla slangen är elvis, de var vår hund men de känns inte alls oki o kalla honom en hund. Innerst inne tror ja Pappa skulle valt elvis över oss alla om han var tvungen:) Varför, har evlis nån gång klagat över äklig mat ,nej han äter allt. Har han nån gång tjatat om nya leksaker,ny cykel varje år, inlines, snowboard,båtar, nej han nöjer sej gott o väl med allas ut trampade ,stinkade tofflor.
Har han nån gång sagt att han inte vill åka dit på semester, gå med på vandringen, inte hålla sällskap, nej han är bara överlycklig för att faktsikt får hänga med o hur bräcker man en sån hund:)
Elvis lämnade oss i november o saknaden efter honom går inte beskriva, vad han gjort för oss i 13,5 år finner ja inga ord för. Men ja vet att han väntar på oss i vår himlen o den tanken gör oss så lyckliga!
Men tillbaka till min pappa.
Nej min pappa kanske inte pratar mest, lr är den roligaste människan ja träffat men han är någon ja lyfter huvudet högt för jämt.
Han är den snällaste, omtänksam, smartaste, envisaste o bästa Pappan.
Visst han får lite crazy ideer ibland, han bygger ett timmerhus i sitt företags maskinhall, han beställer de 7 små dvärgarna o snövit i 2 meter långa träskulpturer o ställer på trädgården , där hittar man oxå lite björnar ,uttrar o krokodiler, Enok som är en gubbe som bodde i huset för många många år sen, en skulptur av elvis som dessutom elvis själv alltid kissade på, en älg o till sist men inte minst en Grillkåta o allt detta i trä? Han har alltså nån kärlek för trä:)
Men de är de bästa, han har alltid sina ideer, mysiga påhitt som bara är så underbart att få ta del av. Så många vandrings mil vi har gått tillsammans, så mkt vi klagat, gråtit, blivit myggbitna i våran sommar stuga i Funäsdalen, ja alla dom är dom minnena som betyder så mkt. Även den gången pappa lovade mej att vi skulle få massa fisk o mamma´skulle förbereda potatisen o såsen tills vi kom hem o de nappade inte en gång.
Då åkte vi helt enkelt till en damm där det fanns massa fisk o fisken man fångade upp betalade man helt enkel per kg för, o alla blev mätta o glada o stolta över våran stor fångst=)
När vi körde fel på bilresan ner till Italien o fick sova på en parkeing o vaknade upp med pissande fyllon på vår bil, alla semstetrar, ja allt som aldrig kommer glömmas.
Ja har inte sett min pappa gråta så mkt men när han väl gör det vet ja att de är allvar. Tex när Brynäs tog guld, elvis inte kunde gå, när kalla tog guld, ja sånna där super viktiga tillfällen. Sen är inte ja dum, ja tror han gråter när ingen ser, o de är sånt en Pappa gör. Man visar inte för sina barn att man är ledsen för då blir vi ledsna.
Min Pappa har sått o hejat på mej alla fotbolls matcher, gömt sej när ja skällt ut dommaren lr tränaren, han har hämtat mej när ja har varit på discon o druckit för mkt cola o käkat för mkt pocorn o försökt hånga med nån kille, gjort slut med en o blivit ihop med nån annan men han har stått där o hämtat.
O han har ställt upp, han har hämtat bilar ja krockat, han har låtit mej låna bilar o skulle han inte va så snäll o alltid låna ut den bästa bilen hade ja säkert varit död för länge sen lr haft en bensin nota livet ut om ja hade varit tvungen o betala besnin.
Mina vänner kan nog oxå pappa på att tacka pappa för all bensin som faktsikt oftast kört eftersom ja av nån konstigt anledning alltid suttit med en flaska i handen=) o ganska många tack för alla bilar vi krockat=(
Han har skrivit på ett antal skolktimmar, han har alltid låtit mej jobba om ja behövt på hans företag som han ska va så stolt över.
Svergies största industri som håller sej imon Svergies gränser, de är nått att vara stolt över!
Ja kan go on and go on om att skriva mer o min pappa men blir så glad om nån orkar läsa igenom detta om min pappa, för det är han värd. om o om igen.
Men de ja kan skriva om o om igen är att ja skulle inte byta min pappa mot någon ting i världen!
JAG ÄLSKAR HONOM SÅ!!!
Tiden...
Som ett stort timglas väntar man oftast på att det ska rinna igenom , så att man till sist når slutet. Vad som
Väntar på slutet är alltid olika, man ska jobba klart, vänta att få åka iväg till något eller bara gå o lägga sej. Vi lever som om vi har all tid i världen men ju mer tiden går förstår ja nu att de är vad vi har minst av.
Mina veckor räcker aldrig till för människorna ja älskar, ja skulle alltid behövt 8 dagar för 7 har aldrig räckt till... Men vi stressar o skyndar o längtar o de är alltid efter tiden.
Ja längtar att få åka hem till Tranås,o när ja är där längtar ja hem. Ja längtar till min födelsedag o ja längtar o tänker att om ett år åker ja utomlands länge, så om tiden kan gå lite fortare hela tiden, o det är ofta där de brister på vägen. All denna längtan som får mej att glömma att ta vara på min vardag o mej själv..
Ibland önskar ja att tiden inte fanns, att ja inte hade något att passa utan att de som händer, bara händer. Men ja lever i ett planerat samhälle där det impulsiva börjar tas ifrån oss. Vi går hela tiden efter klockan. Vi är som Pluttarna i ett spel o bara följer slagen.
Ja försöker stanna upp o andas även att andetagen känns jävligt lånade ibland men sanden rinner ändå.
I lördags ville ja stanna tiden, de va ja o vännen mot världen på dansgolvet, musiken var vår o vi var odödliga. Där stannade ja tiden o var lycklig, de får man oftast inte va nu för tiden, utan man måste alltid ha en tråkig historia att komma med, va speciell, inte för galen o rolig utan bara vara normal. Ja hatar de, för ja vet inte var normal är längre? Vi lämnade Svensson livet för länge sen o Volvo barn o hus är inte allt längre. Grott tiden är förbi.
Ja älskar paret som kommer ut till Gunnebo varje vecka, ibland kommer dom flera gånger i veckan o mitt hjärta smälter, han tar hand om sin sjuka fru helt själv, han följer varje steg hon tar o de är hans liv. Så kommer de inte va när ja är gammal, ja kommer få sitta på hem o äta purjolöks soppa tills ja dör, för nu blir vi bara jobbiga om vi är lite till besvär. Tiden då vi tog hand om varandra tills döden skiljer oss åt är över o tanken att 57% skiljer sej inom 3 år nu för tiden är fan inte rolig att se fram imot.
Men tillbaka på dans golvet då stjärnorna var rosa o ja var lycklig blev ja snabbt olycklig, rätt som de var stod den där människan som kände, här en tjej, låt mej ta min balle o trycka den mot henne, hon måste väl gilla de?de gjorde hon inte, utan där brister de för mej. Ditt lilla äckliga svin, när ja stod där o va lycklig, va han tvungen att tro att de va hans lem som gjorde mej lycklig? Där tog kvällen slut o vi lännade golvet!
Tiden fick börja ticka igen o sängen ville ha mej.
O ja tänkte, ja vill känna de där igen. Ja vill att tiden ska stå still, precis som vid en solnedgång på en strand i Sydafrika. Hur ja ska komma dit vet ja inte än men är de något ja kan är de att sätta spinn på hjärnan o vänta på mina svar.
Ja är inte redo att skynda att älska, ja vill inte längta till min purjolöks soppa o o ja vill inte att tiden ska få ta min lycka.
Ja vill leva här o nu, o inte i väntan på att få leva...
Kö
När ja var inlagd på rehab fick ja lära mej mycket om basal kroppkänne dom, att stå rätt i alla lägen. Då när ja låg på det kalla golvet o skulle lära känna min kropp, då de då kändes som mitt vänstra ben var 50 cm längre än det andra o hur rakt ja än låg såg ja ju mer ut som en banan. Men ja har inte gett upp o även om ja är lite sne ibland känner ja nu min kropp bättre än någon annan. Så ja kämpar på o var de något läkaren sa, så fort du ställer dej i en kö tex, ställ dej i basal kroppskännedom , så nu är min undran, ska resten av mitt liv gå ut på att stå i basal kropp känne dom ...
Kö till korven, kö till kön, kö till promenaden o herregu kö till uteställen. Igår var de kanske dags igen, ja skulle åter igen ställa mej till kön att få gå in o ställa mej i hörnet på dansgolvet o förhoppningsvis inte se jätte vilsen ut. Men när det närmade sej med små steg o ja ställde mej nära den där kön, folk puttades o alla var lite mer speciella än den andra, ja blir liten o grå i dom stunderna, o när Eric Saade dyker upp o ja verkligen är i vägen för hans gång som ska bildas mitt i kön dessutom o när tjejen bakom mej väljer att skrika eeeerrrric o han vänder sej om o kollar på mej o säger ja?? O där står ja , där brister min värld o ja går hem. Sånt där klarar inte ett gammalt hjärta av;)
Det är i dom där stunderna ja inte har kontrollen, ja kan inte dra skämtet , komma undan eller komma igen. De är typiskt men har man nån gång som ja tappat så mycket kontroll av en situation som ja gjorde är de svårt att låta det hända igen.. O då blir små som stora saker lika stora.
Men ja är glad att ja gick hem, hem till mitt flickrum, åt en apelsin, ja vet ärligt inte hur ja ska klara mej utan dessa vinter apelsiner , o idag när ja tänker tillbaka på mina syner på kön, alla som vill va så mycket mer , dom som då blir lite bättre på natten men säkert är lika som oss utanför kön, ja har svårt att få ihop det i mitt huvud, vad gör en VIP biljett på Göteborgs uteställe i livet så mycket bättre?
Det är där ja faller tillbaka i mitt vanliga gamla ja, att det är nog inte i den där fina lägenheten mitt på linne ja vill bo utan ja ska bo vid en grus väg, ett fläderträd utanför fönstret o en gungstol på min amerikanska altan. O drömmen kommer alltid vara den där vita hästen på en klarvit strand i Karibien, sej nu för fan inte att de bara finns åsnor o zebra grisar där för då brister min dröm men åh andra sidan skulle ja alltid nöja mej med herrgården i Toscana med vindruvs klasar dinglandes över mej dygnet runt o långa turer på min rosa moppe med pomp pomps på styret.
O sista kön , mitt jobb alltså. Kö från 11-16.00 idag, vad lite sol kan väcka liv i människors fika sug, instagram exploderar med sol selfies o tiden stannar upp, så himla underbart om man skulle fått uppleva den. Men min sol kommer o hade inte Linnea varit med mej idag i bilen hem hade ja aldrig fått uppleva den igen för idag på vägen hem i min turbo bil blev vi uppraggade. Av 2 killar körandes jämte på e20an , ja skäms ihjäl av sånt, ja klarar inte de:) hade inte Linnea varit med hade ja styrt rätt i diket för att slippa skiten:) men nu var hon de så ja väntar med spänning på min sol o mina fräknar! 
Denna dag...
Händelserik dag!
Ja bestämde mej idag för att bli normal, de var de tråkigaste minuterna i mitt liv.
Ja får nog ta jennys förslag att härdan efter när ja träffar någon ny får ja helt enkelt ringa henne lämna över luren o hoppas på de bästa. Då ska hon förklara snabbt vilka dåliga skämt ja kommer göra, hur ja ska försöka komma undan med vissa saker o be om ursäkt i förväg år mina vägar. Därefter kommer hon be den att ge mej 3 chanser för ja är tydligen inte en chans tjejen va de nu är, men efter 3 gånger med mej o ja fortfarande inte lyckats nå igenom den o är älskad, ja då kan dom dra åt pipan;) men lite mer förlåtna:)
Ja har :
Raggat på en skyltdocka , yes han kollade länge på mej i dressman affären, han va snyggt klädd o väldigt fin hy o vackra ögon, ja tittade blygsamt bort då ja märkte att han lagt intresse mot mej. Ja blev rädd o gick därifrån som vanligt men log hela tiden. På vägen ut såg ja att han stod kvar o tänkte att att han såg lite stel ut. Tills ja insåg de, nej ja visste inte att de var en skyltdocka!
Nu i efterhand funderar ja om ja ändå skulle lämnat mitt nummer, vem vet lixom:)
Sen blev de promenaden, o då hände de. Där stod han , han som kysste mej för 7 månader sen o gav sitt nummer o ja lovade höra av mej, vem fan har bestämt att de ska byggas ett hus i Slottskogen, de är ju för sjutton en skog! O eftersom ja inte hörde av mej blev de som vanligt jobbigt. Så de va dax att bita i de sura äpplet,
Så ja var mogen o svalade stoltheten o helt enkelt kollade ner i marken o blev osynlig o där med gjorde ja även min första spring tur resten av skogbiten. De är alltså 2000 talet mogenhet:) blir du jagad, spring o kolla aldrig bakåt!
I efterhand kanske ja skulle stannat o lämna tillbaka numret o säga att ja träffat ny , skylt dockan o ja , vi har de hur bra som helts ihop. Han står för stilen, ja för käket;)
O nu har ja lyckats få ett pistagenötskal att fastna hårdare än en hummers klo i min tunga o de tog mej lång tid att få bort den, japp en tår rann ner samtidigt som ja försökte komma på vägen ut från tungan lixom så den kom in, japp ja skulle bara suga av saltet!
Ja är ärligt rädd för bananen ja ska äta nu, ja ville ha apelsin men är rädd för att skära med kniven;)
Godnatt underbara dag!
%
Dagarna i Tranås börjar lida till sitt slut o även att de inte händer ofta behöver de inte betyda något dåligt men ja har Lite längtan tillbaka till Göteborg. Ja blir så trött i Tranås o ja tror de kallas slappna av men ja vet inte, ja kanske bara blir för mycket bortskämd av all kärlek. Vad dom här människorna gör i mitt liv är så mycket, typ 99 % så då återstår de alltså en, de kanske var den procenten som gjorde de lite svårare att åka hem just denna gången. Även om ja vägrar inse de så blir Göteborg mer o mer den staden ja lever i o hur svårt de är att förstå så rullar livet vidare i Tranås utan mej.
O om vi nu ska prata i procent så börjar ja om mej själv, de är lättast såå.. Ja försöker uppnå att iaf va 50 % om dagen, de lyckas ja ofta med o nöjer mej oftast där oxå,men ibland finns de bättre dagar där ja helt klart kan bli en 67a i min omgivning. Sen är de bästa som vanligt att vi människor är bra på att låssas, då kan ja absolut klara av att vara en 93a, de går lixom för stunden..., Men de kan brista...
Som när han står där med sitt troende överlägsna leendet vilket ja helst bara skulle vilja kasta en tegelsten på.. Där får ja snabbt återgå till en 67a!
Det är konstigt hur de har blivit att hur man visar Vänskap,Agg, glädje o avundsjuka är genom tänderna?. Ett leende kommer man så långt med i olika situationer ?
Men ja har så bra dagar här hemma , de älskas o pratas, de förlåts o frågestättes , de delas ut pussar o kramar även om min sista puss kostade 16 kr av Bobo men ,kärlek har aldrig varit gratis o kommer aldrig bli, de handlar om att ge o ta, som i tors då ja fixade dejt nere på brandkåren med en tokig Bobo i dom krokarna. Men tro mej hade Bobo munnen öppen hängde min ner i asfalten;)
Men, Just nu är ja mellan människan, ja är både singel o ihop men mina vänners förhållande. Ja är glad o nöjd men samtidigt sååå himla trött på " våra " pojkvänner. Ja finns för alla o dom finns för mej, dom hjälper mej tyda singel problem o ja hjälper att försöka förstå den här förhållande grejen.Vems är vems, vad är ett problem o hur löser man dom när ingen ger sej.?
Så ja tänker:
Ja är absolut inte sugen att vara där själv, ingen vill vara med i den jobbiga biten längre, de har ja inte velat på många år..
Men ibland faller man av stigen, de är ju den där oskrivna reglen som säger att man lixom är skapta för att vara två, ja fattar Penis Fiffi passar ganska bra ihop, Skeden är mysig o känns ibland väldigt perfekt..
Men så mkt talar väl ändå imot oxå? Men just nu känner ja mej back on track igen, om man kan säga så men ja har ett sånt lugn.. O även att ibland får man den där känslan att man har den där skålen med sockersmet framför än o man ska få skrapa den ren o är så himla rädd att den ska ta slut, att hans händer var nog skapta för min midja o när vi vaknar ska ja verkligen försöka säga något gulligt. Att de blir på morgonen att önskan att han skulle förvandla sej till en apelsin behöver inte betyda något dåligt, ja gillar verkligen apelsiner!
Så ja tänker längre, ja ska hitta min den, den där människan som får mej vilja stanna, ja tvivlar att ja någonsin kommer bära en vit klänning men att, att ja en dag ska lägga upp gulliga facebook statusar, 1 måndags dag, 6 månaders firande o 1 års weekend, japp de ska skrytas för fulla muggar, fy sjutton va ja ska ge tillbax:)
O självklart, vi ska ha regelbundet sex, ja ska allt se till att de där 2 gångerna per året inte ska bli uttjatade lr tråkiga=P
Men de är en vacker dag, o den är inte idag..
nu orkar ja nog inte vara den som trasslar in det så långt de är möjligt, ja kan inte dagens regler o orkar inte lära mej dom heller.
Ja har alltid varit dålig på spel o mer en gärna velat fuska=)
Gud må va med dej om du skulle våga va ärlig.
Men ja ska faktsikt verkligen försöka få till något ärligt just nu.Det kan även ses som lite självförsvar men de är helt oki för mej med..
Ja har på senaste tiden fått mej en o annan åka o japp ja lyssnar ,hör o försöker förstå o ta åt mej.
Ja är nämligen en liten dryg tjej ibland har ja då fått höra...
Ja är självisk o tror ja är så himla bra?
Ja tänker väl mej att man måste gå in med det?
Ja är en bra tjej o ja är värd något bra.
Ja är självisk , ja de kanske ja är, men ingen känner mej bättre en mej själv?
Ja vet hur ja tänker, hur ja vill leva o ja har krav på mej själv lika som ja har krav på andra. Vill ja få något gjort så får ja de o vill ja få något ogjort så låter ja bli.
Ja säger elaka saker ,speciellt mot mina dåvarande "pojkar"
Ja förlåt,men när ja får känslan att ja sitter o pratar med en skumbanan har ja lite svårt att få ut något av de.
Så här ligger de till, mina krav är inte höga utan man vill uppskattas, tro mej, ja vet din favvo tröja, ja vet hur din perfekta dag skulle se ut o hur du vill starta din dag.
De är allt ja tänker på.. Hur ja just ska få dej glad.
Men, de finns alltid ett men.
Ja kommer aldrig aceptera att de är ett under för vissa att det alltid behövs vara 2 i ett vi:)
Ja är inte svår, ja sitter i en båt i 8 timmar om du nu gillar att fiska , ja ler o ja har med mej fika till oss o dina vänner. Ja lyssnar på dina sko problem o självklart håler ja med dej att erik fuskade så han vann när ni spelade fifa, bara du ser mej..
Du ser när ja behöver va ensam, när du pushar inte mej för mej för hårt.
Släng inte ut ord du inte vet vad de betyder o va du än gör, se till att kunna stå för det..
De ska kämpas för att vara två , man ska aldrig bara bli ett vi.
Skämtet börja bli att ja är nästa run away bride, o ja ler o tar de..
Men de är alltid två i ett slut.
Ett ex är ett ex som betyder slut o ett slut för mej är ett SLUT.
Hur ska man veta att de inte skulle funka om man inte testar.
O om kärleken tog slut, inte fanns lr räckte till? Ska man stå kvar o bara va.
Nej, ja är stark i mej själv. ja står pall i många fall..
Oftast så stark att ja aldrig skulle be om en kram lr tröst men sån är ja.
Man kan försöka ändra sej många gånger men man faller alltid tillbax, i min tro rätt.
O ja går vidare varje gång, på mitt sätt.
Sen sjäälvklart, åter igen kommer ja vilja ha han..kanske bara för stunden, man är inte mer en människa..
O kraven är inte så många.. Men just nu känns de så långt bort.
Man vill alltid ha de lätta men varför säger man att de andra är så svårt?
Ja vill kunna sitta tyst i minuter utan att de ska bli jobbigt.
Tänk han som kan sätta på en kaffemaskin o erbjuda en bulle, sen om ja skulle råka ramla i din säng o du falla efter.. haha äsch ja vet inte.
Guu va ja gillar de lätta, så mkt att ja gärna undeviker de jobbiga. Men ja är inte redo, o den dagen ja är de kommer ja förhoppningsvis sluta va så självisk o ego som ja verkar va..
Men de jobbigaste måste ju då ändå va att de lätta verkar vara väldigt jobbigt oxå=)
Guu, är ja helt omöjlig.. typiskt mej isf.. Kanske till åh med bara en 47a i %=)
