Men tiden. Den rullar på även om dagarna är olika. Så oftast tycker jag o lever så att de dåliga får absolut komma in i mitt liv men de får inte stanna så länge. Men jäklar va vi ska skynda på. 

De var så himla viktigt att äntligen få komma till de där tonåren. Man skulle få mens o äntligen bli en kvinna, Oskulden var fan inget vackert o den där första gången på krogen, herre Gud. Vem minns den? Dagen man hängde på låset till system bolaget eller äntligen fick åka på Finlands färja utan målsman. Man vad alltså en kvinna utan gränser, en älskare utan tro o sin egna Gud. 

Man hade nått målet, att vara självständig. 

Blev man lyckligare, de vet ja inte, det var faktiskt inte mycket alls ja visste men de där skulle komma.

För åren går. Minnen består o hjärtat slår. Hårdare, visare o varmare.

En dag vaknar man upp o slutar skynda, man vill ta vara på varje sekund o man blir så jävla arg att man alltid skulle skynda. Man ångrar att man inte stannade hemma den kvällen med familjen, att man klev utanför den där dörren med osagda ord eller bara stannade lite längre, även om klockan var sent o man visste att en morgon dag väntade. 

Men nu har ett år till rullat förbi, ja går snart in i mitt 28 levnads år .. Ibland tror ja att ja är full lärd men gu vad lycklig ja är varje gång ja inser att ja inte är de. 

2014 skålade ja in på en terass nånstans i Göteborg . Nån kyss blev de inte för killen ja ville kyssa ville absolut inte kyssa mig. O heller inte svara på mitt 04.00 sms. Men han spelade bara svår, de gör vi alltid. 

Det behövs bara lite mer shot så löser sej de där o mycket riktigt, 2 månader stod ja där på push, vi var dom ända på dansgolvet, vi dansande sexigt mot varandra, stjärnor tindrande runt oss o mina ögon tindrade. 

Äntligen var de vi mot världen o inget kunde stoppa oss nu. 

Nja, så kunde de säkert varit men så var de absolut inte. Ja var aprak, vi hånglade mot en soffa o hela push tittade på. De var första o sista gången ja drack shot o gick ut på avenyn under hela året, så ja är förlåten o ledsen. För den ända gången ja hånglat offentligen på ett dans golv var för 9 år sen med en en finsk snubbe som hette Tony, de gör ont att de blev detta år något förflutet o att oskulden på hångel i Tranås är över. 

Aja livet fick gå vidare, men ja var hjärte krossad o okärbar. De sa iaf min psykolog. Ja förstår henne i vissa fall, en gång lärde ja mig älska igen o lika snabbt skulle ja lära mej glömma. De får ta sin tid säger hon så ja litar på henne. 

Sommaren närmade sej , ja blev av med jobbet men 4 dagar senare stod ja med nytt jobb. Ja hamnade på en stor terass , tillbaka till fylla, skrik o kåta människor. Ja trodde ja var klar med sånt i mitt liv men vi behöver alla en lön för att överleva så de var bara köra på, på vägen blev ja lite förtjust o sen inte förtjust längre, snuddade väggen o blev rasande på mitt liv. Ja tog en vecka i Turkiet o en vecka i Kroatien för att ladda mitt batteri , man behöver lixom d vitamin för att tänka klart nu för tiden, inte korta mag tröjor. 

Sommaren var iof ganska tråkig, men den kom, gick över o regnet började komma, sommaren var över. De visste vi alla, förutom dom nötterna som tillhör yolo Människorna. Dom sitter fortfarande kvar på ute terassen i spöregn o minus grader sitter dom där o röker o dricker moitijo , ja ogillar dom. Väldigt mycket,men va fan. 

Ja ler o hämtar deras glas, tänder värme lampor o tömmer askkoppar. Service vettu, de är mitt liv. 

Även att ja glömt så mycket o man börjar höra, 2015 kommer bli mitt år. 

Absolut folket, men glöm aldrig 2014,2013,2012 osv. 

Det är så mycket man får med sej med åren som man inte har en aning om förens man behöver det igen. 

Det ligger där i sin lilla hjärte låda o bara väntar på att få komma upp. Sätta leende på läpparna o få visa dom där Goa socker bitarna man har i munnen när man tänker tillbaka.  

Ja lägger aldrig ett nyårs löfte för ja vet att ja aldrig kan hålla de.

Men är det något ja ska bättra mej på är att de får ta sin tid,

För 2 år sen frågade en människa mig om vi skulle ta en fika..

Ja vet inte redo då men är de nu. Så nu har vi bestämt, att vi ska fika. Nån gång. Ja vet inte när, men att ja längtar !