Ja. Vet, att ständig värk gör mig så här ibland, ja blir mänsklig o sårbar. Mer än vanligt. Åh ja blir lika arg varje gång, inte ska väl lite värk få förstöra mina dagar eller stressa mitt hjärta. O den där tanken, snälla skärp dej, det är så många som har de värre än mej. Men nej, åh åter igen nej. Man måste få tänka på sej själv, hur ska man annars kunna få ihop allt om man inte lagar sej själv först.

Åh bara ångesten att vilja skriva, behöva få orden ur mej, ja vet inte om ja gör rätt eller fel o skriva. De har jag aldrig vetat men i slutet tror jag att de alltid kommer vara vad ja måste göra, Jag måste skriva för att veta hur ja tänker. Jag måste få tala utan att bli hörd . Så i sköra tider blir hjärtslagen hårdare, jobbigare o ibland lite tufft o idag kom de. 

Som ett brev på posten. När ja idag låg i soffan dimpade det ner 2 brev. Ja älskar post, ja vet inte varför men bara tanken på att det är det där handskrivna brevet från den där man önskar så hårt att mitt hjärtas bägare runnit över så många gånger,  det hoppet är lika stort varje gång o lika förbannat så stor besvikelse. Men idag var de 2 brev, snälla nått kunde väl vara till mej, de va ju så fin handskrivet på både o ja. Ett var till mig o ett var till Sofie.  

Så med varsin rispåse i varje kupa slet ja upp mitt brev. Sofie öppnade sitt först o sken upp som en sol. Sofie blev bjuden på bröllop o japp i mitt låg det ett klamydia test. Där brast de, ja blev till sten skönk till botten. 

O japp ja är 27 , singel o har ett sexliv en gång om året typ, självklart ska ja straffas för de:) det är ju inte ett ultimat liv så Varför inte krydda på de lite, göra lite mer utmaning av allt. När det ända man egentligen vill är att ha en trygghet, men dom man träffar gillar mer doppa snoppen i nån avloppstank, ja är inte bitter:) de händer o ja bryr mej inte, ja är friskt som en Ipren där nere , tycker bara de är tråkigt när ja tänker efter att den brevbäraren måste fan haft ett helvete den dagen, jobba över o säkert missa fanilje middagen för att den listan han uppgett var nog längre en tomtens önskelista . Jaja mitt brev var som en droppe i havet  o man kan ju tycka att mitt brev skulle vara de värsta men så var det inte. 

 

För just det andra brevet, det träffade rakt in i hjärtat. Där o då ja förstod att nån som betydit så mycket i ens liv , nån man upplevet så många stunder med som alltid kommer betyda något. Nån som fick en egen låt i mitt arkiv på Pluto, allt de där finns inte längre. 

O herregud ja är så lycklig för dessa två som ska gå mot altaret tillsammans, ingen handlar om att ja inte skulle va de, det var bara vetskapen att man inte stannat kvar o delat den lyckan o kärleken. För den var så himla fin redan från dag 1 . Ja vet man måste vara 2 för att kämpa o de är lätt o skylla på någon annan, men ja blir bara så arg för den senaste tiden har de åter igen fått mig o inse att tiden rinner iväg, dagar blir så snabbt till år . O ju mer åren går glömmer man lätt bort vad man hade o har. De förflutna kommer alltid ifatt än o de jobbigaste av det måste vara när man helt plötsligt börja känna allt det gamla men i ett nytt liv. 

Det passar inte in men det finns där o när hjärtat sagt sitt är de svårt att glömma igen. 

Allt gammalt som man kämpat för att glömma känns som de vore igår igen. 

Ja är så rädd att det alltid kommer bli så, man har sitt kapitel i sin egna livsbok  o när just den boken är slut läggs den på hyllan tills den dagen man medvetet eller som idag, råkar damma av den o börja läsa igen... 

Åh herregud vilken känslobergodalbana, hej åh hå vad de går. 

Det är som nån vill säga mej något för senaste veckorna är just detta vad allt handlat om. Folk söker tillbaka mej, ja försöker göra allt till bra o som vanligt igen. Vänner försvinner längre o längre i från mej o ja kan inte fånga dom, ja förstår inte deras nya jag o precis som de har ja själv strävat efter i år, att släppa gammalt o gå vidare, men till vad! Ja förstod idag att det ja ville gå vidare till var precis allt ja hade ❤️