Ja minns när orden tjock o smal uppfanns, de var nån gång i lågstadiet. Jag var smal , jag hade en kompis som var tjock. En klasskamrat hade glasögon o en annan vårtor på händerna. Någon hade grisnäsa en annan krulligt hår. Nån var dum, en annan snäll. Han var rolig, hon var jobbig.

Man tänkte inte på det så elakt då, utan de var bara något. Såklart vissa blev sårade, men ja tror fortfarande inte det var illa menat när man delade upp människor i kategorier i ens egna värld. 

När högskolan började blev jag mullig, någon hade former, en annan var säkert sjuk som var så smal. Den andra blev ett fetto, någon blev dryg. Nån var helt enkelt äcklig , och nån annan snyggast i skolan. 

Nu började de bli menat, elakt o jobbigt. Inte ville man va den äckliga, dryga , den för smala eller den feta. Man ville inte va den som hade minst bröst eller slitna kläder. Ryggsäck var helt förbjudet att ha som tjej o listan vilka som fått mens i klassen var den viktigaste. 

Jag själv slutade duscha i gympan för ja hade minst bröst o en annan slutade äta för hon var fettot. De svåra i allt de här var inte var man vad. Utan hur man blev de. Man blev de inte av sej själv, utan man blev det i en stor grupp. 

Gruppen hade bestämt vad man skulle va, o när man väl fick sitt kategori var det väldigt svårt att ta sig ut. 

Det var som man bara accepterade hur dåligt man än mådde så accepterade man de. 

Sent i högskolan kom oskuldslistan upp, vem var oskuld o vem var inte. 

Varje dag pratades det om den där listan om något hade blivit av med sin oskuld. 

Jag minns när ja fick mens i skolan. Smått osäker på var det var. Ja minns sexualkunskapen vi hade i 6an när vi såg en film hur en penis fördes in i en fiffi , helt ärligt vet jag inte vad ja ska använda för ord för våra kön längre men ja chansar på penis o fiffi. Men 20 min senare var vi full lärda. 

Jag gick till min gympa lärare o frågade om mens, han var helt otroligt. Han förklarade så bra så, du blöder ut det gamla dåliga o fylls på med nytt starkt 1 gång i månaden. Uppfattat 👍🏻 

Ja valde att hoppa av skolan första året i gymnasiet , osäker anledning idag men då klarare jag iaf inte de. Det finns stunder ja såklart ångrar de men jag har alltid varit en funderare o mina funderingar slutade aldrig så bra den tiden ja gick i skolan. 

Nu kanske ja måste säga, ja var ingen tjej men satte sej på, ja har alltid haft skinn på näsan, varit först att stå upp för något eller någon o sagt ifrån när som helst jag vill. Skulle man va tyst var jag den som pratade. Jag blev heller aldrig med på den där oskuldslistan och heller aldrig totalt mobbad. Men ja var ingen glad människa för de, jag säkert själv både skadade andra o blev skadad av va andra tänkte om sej själv . Ja skäms mina sista ord till rektorn, innan pappren skrevs på att ja är nu inte en tonåring som går i skolan längre. Tänker inte skriva dom men minns o skäms. 

Men något där gjorde mig inte till en bra människa. Utan ledsen på människor, ledsen på utvecklingen som sker. Minns dagar man inte kunde andas för jeansen var så jävla skinny fit extra small för små! Minns hur skönt de va att komma hem o sätta sej på toan o våga bajsa. 

Minns hur nöjd jag var att bara va hemma . 

Ja minns mycket , för mycket ibland. 

Nu är du ju väldigt länge sen ja skrev här, så var ju sjävklart tvungen o läsa lite tidigare inlägg o ja minns när ja läser som

Om det vore igår ja skrev dom. Ja minns om de var med tårar i ögonen eller lycka i själen. Ja minns om ja har varit helt ärlig eller halvt ärlig. 

Jag var 13 år o slutade gå på gympan som ja egentligen älskade men jag hade inga bröst.

Jag var 14 år o slutade gå på badet för ja hade en hårig rygg. 

Jag var 15 år o slutade ha toffs för mina öron satt långt ner.

Jag var 18 år o hade mens, då ska man ändå göra sin pojkvän nöjd. 

Jag var 22 år o en äldre man försökte ligga med mej men de va bara för ja kanske varit för trevlig.

Livet..

Hade ja vetat allt jag vet idag hade ja enbart sagt. Snälla Malin , spara dina tårar. Med min största hand på hjärtat, tjejer. Nu får de vara slut på tramset. Det får vara slut på utslätnings filter, nått filter gör dej smalare än de andra. Vissa är söta o roliga men fy va äckligt allt börjar bli. 

Jag går tillbaka på mitt eget Instagram o såklart, där är ja. Slät som silkes papper, ja minns varje bild hur nöjd ja var. Ja minns så oviktigt.

Jag minns en period i mitt liv jag var väldigt vilse, så vilse att ja tappade 12 kg , ja vet inte än idag hur människor kring mej missade en svag Malin, men ja var åtminstone så smal o fin.

Krigar jag i onödan? ja känner mej så ensam i de här?

Hur ska ja kunna va en bra förebild när helt ärligt en finne på fel plats kan förstöra en hel vecka. Det där ordet smal, låt mej inte ens börja. Hur kunde de bli så här. Ni vet det dumma ja skriver i början. Så dumt. Det var tjejer som sa, vänner antar jag. Jag önskar så att de vore en kille som sagt något dumt till mej, men nej. Aldrig! 

Sociala medier, att få va barn, att få va tonåring, att få växa upp i igen takt, vad gick så fel ....

Så, vad brun o fin o smal du är.

Det bruna kostade lixom mej 10,000

Det smala är att jag har svårt o äta när jag är ensam hemma 😅 

Vi alla bär på Olika hemligheter. Styrkor o svagheter. 

Men vi alla bär på att vi måste sluta kategorisera ut oss.

Vi måste bara få vara precis som vi är, inga rätt inga fel. 

Vi måste få börja leva igen ♥️