Val eller val





En val utan val...

En val flyger genom vågorna. Kastar sig mot ljuset, men kan som vanligt omöjligen ta sig ur den flytande vattenmassa hon lever i.

 Valen kisar mot solen, upptäcker några fåglar bland molnen i himlen ovanför och med ett abstrakt frågetecken i blicken.
Valen, hon vet att hon är stor och tung och klumpig. 
Hon vet att simmar hon mot land kommer hon att stranda och på ett sakta och plågsamt sätt att skrumpna som ett torrt brunt russin i den heta solens strålar.
Skulle hon försöka sig på att klättra på klipporna kommer hennes tjocka fettrika hudmassa att skrapas sönder vid bränningarna och hennes  blod kommer att förmörka vattnet i fjorden. 


Hon kisar återigen mot de små flygande varelserna uppe i luften. Deras fulländade vingar med värmeisolerandefjädrar, deras graciösa smidiga skepnader som klyver luften på samma sätt som en vass kniv kan skäras genom fruktkött. Valen blinkar med sina vattentåliga mörka ögon. Blicken skvallrar om längtan. Längtan efter att kunna flyga. Längtan efter att kunna få dansa bland molnen. Att få leka bland dessa andra flygande varelser och kunna störtdyka mot vattenspegeln och i sista ögonblicket busigt kunna svinga sig upp genom denna kemiska blandning av kväve och syre som hon brukar fylla sina lungor med en sisådär varannan minut och ibland var tionde. 

Hon vill flyga. 
Honvill vara en annan. 
Hon vill tillhöra en flock. 
Hon vill tillhöra en annan värld. 
Men trots att hon önskar så innerligt, trots att hon verkligen försöker komma på ett sätt att gå med i fiskmåsars, albatrossers och havstrutars gemensamma havsfågelsförbund, så kommer hon aldrig. 

Hon kan inte uppfinna en teori som för henne  samman med de andra. Om hon inte flyga kan hon inte vara lycklig, detta påstående resulterar då i att valen är ständigt (... och evigt?) "intelycklig". 

Hon sjunger klagande varje vår, för att hon aldrig kan nå himlen. Hon gråter var natt, för att hon aldrig kan bli någon annan än den hon är. 
Hon snyftar för att ingen fiskmås, albatross eller havstrut är mäktig nog att fixa in henne  i det gemensamma havsfågelsförbundet... Inte ens ordföranden är mäktig nog för sådana tilltaganden... Hon dör av sorg var sekund då hon ständigt föds, i tanken, till en val utan val. 
Försöker hon flyga vet hon att hon inte kommer kunna göra de.. 


Lev inte för att önska dig bort. Lev inte för att längta efter nåt, utan fixa det man önskar sig och nå det man längtar efter... 

Problemet är att leva som man lär! 



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

wonderwomen.blogg.se

Liten Tjej, Många sanningar! Söker kickar i livet o kan inte leva utan apelsiner o vanilj kvarg. Trivs bäst under vattnet i ett badkar 💋

RSS 2.0